Ordlös Onsdag - privatchaufför

Fler bilder och regler för ordlös onsdag hittar du här:
Nejma i Marocko
foto©boelzetterman2007

Facebook!

Jag gav upp och är nu med i Facebook. Har ingen aning om vad det innebär. kanske är jag mätt på internet? Tycker det känns lite segt att klicka sig hit och dit. Hur som helst hinner jag inte undersöka det nu. Måste klippa klart filmen. I eftermiddag ska jag bränna en dvd och se hur det ter sig i teven. Kidsen är här. Johannes har deklarerat att han tänker bli filmregissör. Han är nio år gammal, fyller tio om två månader. Igår åt vi "Kotlett Bombay" en variant på Marjas kasslerrecept. Idag blir det nog en trevlig söndagmiddag. Jag hoppas hinna rida också, det har inte blivit mycket ridet när jag är mitt i klippning, det tar en enorm energi och är väldigt godiskrävande. Jag har en laddning med choklad kvar i min hemliga gömma. På bilden nedan är det jag förstås och Antonioni på omslaget till tidningen. En fantastiskt regissör var han. Må han vila i frid. Jag la ut bilden som avatar på Facebook. Ha en trevlig söndag!!!

Uppdatering: jag bytte den gräsliga bilden nedan till en annan avatar. Sedan är det som så att jag inte gillar vad jag ser i Facebook, för mycket reklam, för mycket blajiga förrädiska lekar som dyker upp för att man ska bli mer kartlagd och därmed kan hela globala kapitalistidiothelvetet pracka på en gud vet vad. En kompis sa att Facebook är som ett frivilligt Stasi. Kartlägg mig kartlägg mig! Mina tankar, mina politiska åsikter, mina intressen, mina vänner och ta mig fan hur man träffat och lärt känna de där vännerna. Det känns lite som att sälja sin själ till djävulen för vad? För att slippa känna sig ensam? De är ju där. Mina nära och kära. Men det gör mig tokig med alla blippande blinkande gronkeligronker som dyker upp på sidan och som jag inte vet hur jag ska ta bort. Tillexempel råkade jag skicka nallar till alla möjliga människor. Ja, nallar en tecknad nalle. Jag fick en nalle av någon sedan klickade jag och vips hade nallen åkt iväg i cyberrymden. Men herregud, nallar? Visst, det är kanske rart men jag känner att jag har annat att göra en att skicka iväg överkommersialiserade och själlöst tecknade nallar. Allting registreras också, varenda klick man gör hamnar på en lång lista. Alla andras klick också. Det är för fan helt sjukt. Man kanske kan få bort de där funktionerna. Upplys mig då genast om det!

Ordlös Onsdag - Nyvaken

Klicka gärna för större bild.
Fler bilder och regler för ordlös onsdag hittar du här:
Nejma i Marocko
foto©boelzetterman2007

Ofrivillig blondin!

Jag skulle göra något som beskrevs som "solkyssar" i bruksanvisningen, då skulle man se sådär chict solblekt ut. För såhär års har mitt hår mest samma färg som dammigt halm. Men jag tog i lite för mycket och nu är hela alltet jätteblont och gulaktigt och ser liksom hårt färgat ut. Nåja, det får vara så. Jag får väl anpassa övrig image till hårfärgen och sluta upp att gå omkring i trasiga ridbyxor och stinka hästskit mest hela tiden. Nu börjar mitt nya sunda liv och jag ska gå ner i vikt förstås -många många kilon. Nu ska det göras te och kollas Sopranos, jag har varit helt stirrig hela dagen av ängslan för hur det ska gå för de olycksaliga Sopranosmänniskorna. Men har mitt i nervositeten loggat band, lagat mat och faktiskt ridit en stund. Det är skönt med söndagar.

Ingen fara på taket!

Douglas har målat utmed taket i "Roslagsmahogny", dvs tjära, linolja och terpentin. Även kallat "båtsmörja"! Detta var i fredags, i övrigt har vi en lugn helg. Alla pysslar liksom med sitt. Jag klipper film men ska snart göra spaghetti och köttfärssås. Det är en sådan dag idag. Inga stora tankar ger sig till känna. Bara små och lättjefulla sådana. Ikväll är det absolut sista avsnittet av Sopranos. Det är otäckt spännande. En nagelbitarpärs.
foto©boel.zetterman2007

Från tossighet till harmoni

Det visade sig att det inte alls var så lätt att bli bästa ryttaren i byn. Men vi kämpade hårt idag och i slutändan var vi båda ganska lugna och glada. Från hoppande bockebockhäst till lugn och snäll. Det var bra. Och matten förvandlades från en halvgalen konstnärinna till hyfsat harmonisk och vänlig individ.

foto©douglaszetterman2007

Redo för vinter!

Höstens sista bukett är pytteliten och placerad i en temugg. Den består av ringblommor, ros, grönmynta, nypon, lavendel och timjan. Uppe i köket ställde jag en desto större bukett med torkad kungsmynta tillsammans med en ensam ros. Nu kan vintern få komma. Den är så välkommen så. Jag och hästen ska ut och pulsa genom vita vidder. Mellan filmprojekten ska jag göra långkok. Det finns inget mer rogivande. Kalops, marockanska grytor, kålpudding, bönsoppor och en och annan kyckling i lergryta. Skriva manus ska jag också göra. Och så ska jag bli byns skickligaste ryttare. Så det så. Det var förresten roligt att Doris Lessing fick nobelpriset. Jag gillar inte alltid hennes böcker men ibland är de fantastiska. Min personliga favorit är och förblir "En överlevandes minnen", som handlar om en civilisation i sönderfall.

foto©boelzetterman2007

Ordlös Onsdag - höst i trädgårdslandet

foto©boelzetterman2007

Fler bilder och regler för ordlös onsdag hittar du här:
Nejma i Marocko

Avlyssnat samtal - no postoffice!

Avlyssnat samtal mellan turist med blå ryggsäck och svensk dam med slingat hår och stora örhängen. Turisten håller ett brev i ena handen. Följande är översatt från engelska:

- Ursäkta kan ni säga mig var det finns ett postkontor?
- Nej.
- Jag skulle behöva posta ett brev.
- Det finns inga postkontor i Sverige.
- Men var kan jag posta mitt brev?
- Du kan posta ditt brev på ICA.
- Ursäkta?
- ICA. Mataffären. Mjölk, kött, bananer.
- Bananer? Jag vill inte köpa bananer. Jag vill posta ett brev.
- Det finns inga postkontor i detta landet. Vi är ett civiliserat högt utvecklat i-land. Vi behöver inga postkontor. Go home eller go to ICA.


illustration©boelzetterman2007

Ett av Douglas fina hus!

I fredags var jag och tittade på Douglas nya hus, dvs ett av de hus han ritat i sommar till en uppdragsgivare. Bilden gör icke detta hus rättvisa. Jag vill genast flytta dit. Det kunde vara Johnny Depps sommarstuga eller ett hus i en roman av Paul Auster. Man vill genast slå sig ner på platsen och aldrig mer lämna den. Huset tilltalar fantasin men utan att förlora sin förankring i skärgårdsomgivningen.

Ps. Det vita höljet ska förstås bytas ut mot glas så småningom.


foto©douglaszetterman2007
hus ritat av Zeer design.

Per Engström, lyckan och böckerna

Illustration och artikel publicerades i Norrköpings Tidningar idag.

När jag läst ut boken Parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan, vill jag genast börja om från början. Boken kom ut i våras och är skriven av Per Engström som till vardags arbetar i Malmö konsthalls bokhandel. Det är hans andra bok. Och den är alldeles märkvärdig, fylld med korta mänskliga berättelser, citat och tankeutflykter. Den handlar om lycka. Man blir lite konfunderad.

Hur har författaren gått till väga? Återstår inget annat än att ringa upp honom och fråga. När jag lagt på luren, efter att ha pratat med Per Engström, går jag runt i huset och fångar fjärilar som jag släpper ut genom fönstret. Det liknar en berättelse av Per Engström, tänker jag. Det liknar lycka.

Nu sitter nog Per Engström på sin cykel på väg till sitt arbete på konsthallen från sin bostad i Borgmästargården. Jag undrar om han cyklar genom Pildammsparken, som är som vackrast så här års i sin färgsprakande höstglans. Nu korsar han gatan för att parkera cykeln utanför konsthallen. Kanske vinkar han glatt på en kollega. Det är märkligt att föreställa sig någon, som man aldrig träffat, i en stad som man känner så väl.

Per Engström är född i Värnamo 1963. Han flyttade till Malmö ganska samtidigt som jag flyttade därifrån. Annars kunde vi ha träffats, sprungit på varandra på gatan och till slut börjat heja på varandra när vi handlade grönsaker på Möllevångstorget. Första boken var en diktsamling, Noggrant prat, som kom ut 1992. Han skrev den på två till tre månader, när han precis flyttat till Malmö, eftersom hans fru kommit in på en konstskola där.

-Det var ett egendomligt stickspår. Jag skriver mest prosa annars. Men det var så omvälvande att flytta till en okänd stad.

Den andra boken tog sju år av lustfyllt skrivande att slutföra. Han skriver på nätterna när resten av familjen sover, eftersom han arbetar på dagarna. Dessutom driver han kulturtidskriften Pequod, sedan början av nittiotalet. Men han har alltid ett anteckningsblock i bakfickan eller i kavajen och grunnar på en eller annan formulering som så småningom ska bli en berättelse.

-Ofta utgår jag från en stämning eller ton som det gäller att ge kött, form och kropp.

Att få Parkerna i gläntan publicerad var inte så svårt som han trodde det skulle bli. På förlaget tyckte de om den, trots att den är annorlunda stilistiskt. Men de tyckte den var för kort. Gör den dubbelt så lång och hör av dig efter sommaren, sa de. Eftersom Per Engström arbetar långsamt, blev det att han jobbade med boken i ännu ett år. Ofta utgår han från en teoretisk frågeställning som han sedan prövar.

-Om jag nu vill skriva en bok om lycka. Går det ens att göra? I det låg utmaningen. Jag var tvungen att invänta rätt tillstånd. Varje skrivtillfälle måste vara obefläckat av olycka.

Nu har han nytt på gång. Han har fått ett ettårigt arbetsstipendium som tillåter honom att ta tjänstledigt under några månader och han har ett par idéer som legat i skallen och format sig men helst vill han inte prata om dem. Inte ännu.

-Men jag längtar efter tiden då jag kan få sitta och skriva.

Nu har nog solen har kommit fram och lyser upp konsthallen. En fjäril har förirrat sig in i bokhandeln och landat på ett bokomslag. Per Engström fångar fjärilen med händerna och går ut genom den öppna entrédörren. Där släpper han fjärilen och ser den flyga över gatan för att sväva högt över Pildammsparken i den klara höstluften. Det är sådan den är Per Engström-lyckan.

Boel Zetterman

Ordlös Onsdag - Asfaltsblomma

foto©boelzetterman2007
Fler ordlösa onsdagsbilder finns här:
Nejma i Marocko

Mamma och jag

Mamma, jag och Kejl den underbare i april. Ps. Jag är inte lika tjock längre. Lovar!

Uppdatering: jo, det är jag. Jag är lika tjock. Jag trodde inte att jag var det, men det var en illusion, märkte det när jag provade ett par brallor som jag inte använt på ett tag. Men det ska bli ändring på det. Lovar!

Jean-Marc Imbert till häst

Jag tror att jag det senaste året gjort något mer än en film. Har lärt mig så innihelvete om attityd gentemot hästar. Mer än jag förstått under tidens gång, bara genom att iaktta Jean-Marc och hans team och genom att ställa frågor. Varför gör du så? Hur tänker du då och hur menar du nu?

Foto Douglas Zetterman©Bobo film & television2007
Rider in limelight i produktion.