Gud så roligt vi har det jag och hästarna, sedan jag kom på att ända sättet att få dom att röra sig i lervällingen var att löslongera dem, som jag ju skrivit och berättat om tidigare. Det är en ganska häftig upplevelse att på det viset förbättra kommunikationen. Viran var mycket undrande i början, men nu förstår hon mer för varje gång. Hon letar fortfarande lite flyktväg. Men jag pressar henne inte då. Utan istället bjuder jag in henne och så får hon en liten belöning. Och då blir hon så nöjd så nöjd. Det trodde jag aldrig att jag skulle kunna jobba dem lösa såhär. Nästa steg är att jobba alla tre lösa samtidigt. Det vore något. Och nu när det är kallt och jag är ganska så trött så är det enormt arbetsbesparande. Jag undrar hur det präglar ridningen? Tror att det kan vara jättepositivt i det avseendet. Har inte ridit på ett tag. Medryttare Kerstin tar hand om Millis på bästa sätt och det är också arbetsbesparande. På lördag ska jag ta stygnen som hon har i pannan. Är lite skärrad inför det. Men det ska nog gå bra. Millis är så lätt att ha att göra med. Det går att resonera med henne. Nu är det bitande kallt ute. Iskallt med en kyla som går genom märg och ben. Januariväder. Riktigt ordentligt.
