Vi fick lite julfrid här trots allt. Struntade i julbordet och åt oxfilé och bearnäsa. Och hasselbackspotatiser med rostade grönsaker. Det var vansinnigt gott. Den 22:e december körde jag upp och klarade uppkörningen. Det torde ju resultera i total lycka, men istället känns det lite tomt. Körkortet har hållt mig på benen hela hösten. Inte minsta förkylning. Har skrivit några krönikor och gjort några illustrationer och för all del helt gjort klar Hästnördarnas paradis. Men är inte färdig med Trivialiteterna och har x-antal projekt som jag nu måste ta tag i. Jag har ju planer på att dra igång ett nytt litet bolag som gör beställningsfilm, har en idé till en teveserie, med mera med mera. Men när det nu blev jul så blev jag mest så sömnig.
Hästarna har jag inte alls hunnit med sista veckorna, som mest gick till att åka fram och tillbaka till stan och övningsköra och övrig tid att dra in pengar läs: arbeta. Idag ska jag nog försöka rida en trudelutt på älskade Plutten. Han brukar må bra av viloperioder dock. Och han har ju gjort oerhörda framsteg i år så det är okej att det får landa. Det senaste vi kom fram till är att han älskar att hoppa. Sist jag red honom hoppade han allt, små diken och vattenpölar. Skutteliskutt. Han kom på att det gick att hoppa även med mig på ryggen. Det gäller att bara inte störa hästen i hoppet. Minns inte vem som lärde mig hoppa det är så ofantligt länge sedan, men vem det än var så gjorde den personen ett gott jobb. Det kan ha varit på något av ridlägerna jag var, när jag var liten. Den andra hästen är nu min, jag har fått henne gratis.
Men hon är inte riktigt frisk. Har kronisk bronkit. Så det känns liksom inte hurra hurra hurra! Utan som ett rätt så tungt ansvar. Vi måste åka till klinik och undersöka lungvävnader nu i början på det nya året.
Jag är ganska trött på att jobba ensam. Vill arbeta i team. Vet inte riktigt hur det ska gå till. Men det är mitt stora övergripande mål för nästa år. Har förresten ett förslag inne på en dokumentär, både hos dokumentärredaktionen och på SVT Mellansverige. Men det tar alltid evigheter att få svar. Som ett ljus i mörkret är att jag åker till Köpenhamn på kurs i "Powerwriting" i slutet på januari, och fick ett yttepytte stipendium som täcker resa och kursavgift och vistelsen i Danmark.
Ytterligare ett ljus i mörkret är det att Douglas har börjat måla igen. Han och Stellan åker till Frankrike till våren för att måla. Det kommer att bli jättebra.
(Oljemålning från 2002 av Douglas Zetterman)
