Min underbara häst!

Det är ju en sådär lite löjlig rubrik. Men Plutten är verkligen Kungen just nu. Han rymmer titt som tätt. Fattar inte var han tar sig ut i hagen? Men oj vad han är trevlig. Som när jag hämtade honom i morse efter att grannen ringt och sagt att han gick ute på ett helt annat fält än i sin hage. Stolt med glad svans gick vi hem. Han skulle antagligen göra oss rika om han fått en chans på travet. Han har en mäkta fin "show-off-mentalitet". Och så finns det en annan sak med honom. Han är nämligen snäll. Snäll och tuff. Kan det bli bättre? Douglas fångade med sin stillbildskamera från sovrumsfönstret, när jag sprang ut för att hämta hästen. Förlåt mitt slafsiga utseende, jag hade precis satt mig ner med morronkaffet när jag fick rusa iväg för att hämta honom (fast man rusar inte mot en häst, man går lugnt, så det gjorde jag).



foto©douglas2007

Ordlös Onsdag - Gryning

Fler ordlösa onsdagsbilder finns här:
Nejma i Marocko

Samtidens solitärer dyker

Text: Kristian Lundberg
Bild: Boel Zetterman
Publicerat i Norrköpings Tidningar 20 sept 2007

Ensamhet. Utsatthet. Kontakten.
Att vara avskild och ändå delaktig.
Den totala känslan av att vara levande - som en fladdrande låga nedsänkt i en oändligt svart natt. Efter att ha läst en artikel om ensamsegling är det lätt att få sina fördomar bekräftade. Män i karriären som omorienterar sig, som ger sig själva tid och utrymme - som, fastän avlägset borta, fortfarande tar plats. Det är en sida av sanningen - eller inte. Faktum kvartstår. Det finns någonting avgörande som lockar i ensamheten. Äldre tiders eremiter vandrade. Samtidens solitärer seglar och dyker. Vad är det då som får en människa att lämna det välkända och invanda för en plats i det okända?
Låt mig få ta ett eget exempel. Under de senaste tio månaderna har jag genomfört cirka 200 dyk - ett större antal av dessa har jag gjort för att jag ville lära känna kantnålen bättre - speciellt den mindre, som framför allt påminner om ett sjögräs. Hundratals timmar. Hundratals fotografier och jag är inte ens naturintresserad. Egentligen. Förra året var det Stenfisken som fick att söka mig djupare och djupare ner. Föremålen ändras, besattheten kvarstår. Är det kanske projektet i sig som har lockat? Kanske. Ensamhet och tystnaden under ytan? Alldeles avgörande. Är det då främst ett manligt projekt. Jag vet inte. Det enda jag vet är att det finns någonting där, någonting avgörande som jag inte kan sätta fingret på, men som lockar mig allt längre och längre bort, från mig själv.

(Kristian Lundberg är författare och journalist och bosatt i Malmö)

Mer örtsalt!

Nu ska det banne mig räcka hela vintern även till fotbad och presenter. Mer om hur man gör eget örtsalt kan man läsa här:
havssalt med skogens örter
Det blir verkligen busgott och luktar gott också. Det är något sinnligt i att röra ihop havssaltet med med de färska örterna. Jag får lust att bygga ett stort växthus och en saltfabrik och starta ekologisk örtsaltproduktion i stor skala. Bara röra i örtsalt hela dagarna. Gå omkring med blommigt förkläde och le lyckligt. MEN så blir det inte. Back to business nu. Klippa film! Earth is calling.

foto©boel2007

Ordlös Onsdag

Fler ordlösa onsdagsbilder finns här:
Nejma i Marocko

"Somliga går med trasiga skor"

Jag den stora filmregissören visar sig ha endast en rosa strumpa kvar i strumplådan. Lådan är tom sånär som på ett undangömt kexchoklad. Men hunden måste ut alltså måste jag stjäla strumpor. Hittar ett par blekblå som tillhör trettonåringen. Nu har jag dessa strumpor på mig varav den ena har ett hål som min stortå tittar ut igenom. Kexchokladet, i min för övrigt tomma strumplåda, har sin förklaring i att jag ofta har en "godisgömma". Dels för att använda om jag blir godissugen, och med ungarna här, måste man gömma godis om det ska finnas kvar längre än en kvart. Min godisgömma är också en "överlevnadsgömma" att använda vid nödläge, som att locka på hunden när han rymt eller till att muta barn vid läxläsning. Som igår då ett annat nu uppätet kexchoklad hjälpte oss igenom en del krångliga matteuppgifter.

Har inte använt smycken nästan alls på hela sommaren. Men kanske borde jag piffa till mig? Inte sunka omkring i håliga strumpor. På bilden ser ni mina vackra juveler. Övriga smycken har åkt ner i Minnas smyckeskrin, som jag berättat om tidigare, men halsbanden är upphängda under en vacker liten hylla från Indiskan. Det gröna är en present från ryttartjejerna. Karin har gjort det. Det är så himla snyggt. Det bruna har jag köpt för 3 Euro i Marseille och det lite rosaskimrande har jag fått av Pam, som köpt det i Kalabrien i Syditalien. Det är handgjort och själva tråden som dekorationen sitter i är av den arten att man lätt kan råka skära av sig huvudet. Det är mycket vackert och mycket farligt så jag vågar inte använda det. Vill ha kvar mitt huvud lite till helst.

Somliga går med trasiga skor, andra med hål i strumporna.

foto©boelzetterman2007

Årets sista skördekasse från Mogata!

Min tioveckors prenumeration är slut. Dagens skörd var smått fantastisk. Bland annat fick man en burk honung och en kruka med koriander. Framför kassen på bilden står ett fat med vad som ska bli Briam, en grekisk grönsaksrätt. Man täcker grönsakerna med t ex kyckling och kör in det i ugnen. Grönsakerna i Briamen, är från förra veckans kasse då vi fick den finaste broccoli jag sett i mitt liv. Och squash, tomater och thaibasilika som nu ligger i lerfatet. Man får mycket av allt. Det räcker hela veckan. Vi har denna sommaren ätit grönsaker som aldrig förr. Den stora lyckan var kronärtsskockorna som kom två veckor i rad. Jag älskar nämligen kronärtsskockor. De var dessutom så fina. Långt från grönsaksdiskarnas skrumpna och dyra skockor.

När jag hämtade kassen i hälsokostbutiken idag mötte jag Skördekassens egna Katarina Emilsson. Hon sa att hon kände sig sliten. Trycket på Skördekassen är hårt. Hon sa att hon inte visste om hon skulle orka nästa sommar. Snälla orka säger jag! Jag kan bidra med mitt franska havssalt som möter svenska sommarörter och blommor! Till Katarina Emilsson och hennes medarbetare från Skördekassen vill jag nu förmedla ett tack! Ni har förgyllt vår sommar och antagligen påverkat våra blodtryck och cancergener i en sundare riktning!

Länk till: Grundrecept på Briam Man kan förenkla receptet rejält. Jag slänger ner allt i en form och sen in i ugnen. (jmf från recept)

Jag har fått synpunkter från läsare av denna blog att jag lever ett lyckligt liv. Min blog indikerar det men så är förstås inte fallet. Däremot konserverar jag de lyckliga ögonblicken här i ett försök till besvärjelse mot olycka. Lyckan är enkel för mig och jag hittar den i korta ögonblick. Som när jag är med hästarna eller när jag hämtar en skördekasse och går hem och lagar en Briam eller när jag får ett handgjort smyckeskrin tillsänt mig per post, som jag fick idag.

©boelzetterman2007

Ps. Måste skriva något om Rättikebaljorna som kom med Skördekassen idag. Det står att Skördekassen kanske är ganska ensamma om att odla dem i Sverige. Det är sannolikt, jag har aldrig sett dem förr. Men gud vad goda! Jag bara äter och äter. Och pumpan tänker jag prova lägga i en couscous. Det är en klassiker i couscous, eller snarare i grytan som man har till couscous. Är den besk så är den. Det här är när grönsaker blir till konst faktiskt. Helt märkvärdig är den! Skördekassen från Mogata alltså.

Delad dröm är en dröm ändå!

Jag såg hur Johannes smet bort till terassen och smög på sig Måns allra finaste mc-handskar, sedan skyndade han till motorcykeln och kravlade sig upp. Tre drömska bröder och deras lika drömmande fader. Klicka på bilden så blir den större.
foto©boelzetterman2007

Ordlös Onsdag

©boelzetterman 2007
Klicka på bilden så blir den större.
Fler ordlösa onsdagsbilder finns här:
Nejma i Marocko

Work in progress

Det växer fram en skiss till en film nu. Sakta men säkert.
På bilden den ännu ganska otränade berberhästen Kaid och JM Imbert, hästartist.
©bobo film & television