Hästarna och jag och allt annat och ingenting

Nu kom sommarvärmen! Jag ska rida ner Plutten till sommarbetet i eftermiddag, tar Viran i släp. Herr Z får leda Millis. Jag är fruktansvärt rastlös idag. Borde en massa saker men velar bara omkring. Nu ska jag gå och laga couscous (som jag skulle gjort igår.) , nä förresten jag ska snöra på mig Ninas nikeskor och jogga med hunden i skogen. Nä förresten jag måste städa mitt arbetsrum. Nä förresten jag borde gå ut och mocka. Nä förresten jag ska åka till sjön... Eller... Ja så här håller jag på. När jag släppte ut hästarna på tomten alldeles nyss kände jag att jag absolut inte vill sälja någon av dem. Men a girl got to do what a girl got to do.

Hästar till salu

Jag har lagt ut min älskade Viran och min älskade Millis till försäljning. Det betyder i praktiken att jag säljer om jag hittar rätt köpare. Jag behöver pengarna till ett filmprojekt. Det är också dyrt att hålla tre hästar. Plutten säljer jag ALDRIG. Och det är inte ens säkert jag säljer Viran och Millis heller, det brukar bli svårt när det kommer till kritan. Men om jag hittar ett riktigt bra hem till dem, där jag vet att de kan få stanna och att de kommer att trivas. Då får det bli så... så det är lite av en chansning; att det ska vara "meningen". Annars får de stanna här. Viran är absolut inte pigg på att bli såld. Det vet jag. Hon vill vara här.
Annonsen

Linneas lektion

Min vän Linnea är lite av, inte bara min guru, men ett helt gäng ridtjejers guru. Hur mycket ansvar ska man ge hästen? För mig som bytt till ett bett som man inte kan sitta och dra i, blev frågan plötsligt högaktuell. Såhär skriver Linnea:

När man rider in hästen, lär man den att lyssna på ryttarens hjälper. Man styr hästen dit man skall, hjälper den, stödjer den när den vinglar, man håller kontakt på tygeln för att ge den det stöd och den hjälp den behöver. Ju mer erfarenhet hästen har, ju mindre hjälp och stöd behöver den. (jodå, unghästar kan fint vingla ner i diket om man inte styr.. Absolut inte självklart att den håller sig på vägen :-)

Man ger mindre stöd och hjälp, och överlåter då åt hästen, att göra det som skall, hästen får ta ansvar. Till exempel: Om jag skall rida en rak linje över ridbanan, så ville jag med en unghäst stödja honom, så att han är rak i kroppen, och vi inte vinglar. Med Spirit nu, som är i övergångsfas till stångbett, styr jag med tygel och skänkel, och när jag har honom på rak
linje mot det punkt vi skall, ger jag honom lös tygel - det är nu hans ANSVAR att gå rakt fram. Om han inte gör det, korrigerar jag, släpper efter, och säger "försök igen!" Och sådär håller vi på, till jag får det jag vill. Eller formen på hästen. En unghäst lärs att ge efter för bettet, och man håller den samlad och mjuk. (nu är det ju väldigt låg grad av samling i western, men ändå)

På Spirit tar jag i tygeln, håller om med skänkeln, när han ger efter släpper jag tygeln. Nu är det hans ansvar att hålla formen. Självklart håller han inte frivilligt den formen i en halvtimme, jag måste ju påminna honom - men principen är den samma. Ge hästen ansvar - korrigera - och ge han en ny chans.

Galopp, t.ex. Unghästar får man gärna driva, de tycker det är lite tungt och ovant. Spirit skall hålla den gångart jag ber om, tills jag ber om något annat. Eller om man rider ut på lång tygel. Så länge hästen är snäll och går rakt fram, får den sin långa tygel. Om den bryter gångarten, svänger fel eller annat, korrigerar man, och ger lång tygel igen.

Det hela handlar om att utveckla ett samarbete, där man kommer til en förståelse av vad som förväntas av varandra. Att stå still när man sitter upp, till exempel. Att gå rakt fram. Att backa utan motstånd. Att skritta längs en skogsstig på lång tygel utan att stressa.

Jag önskar inte att kontrollera varje steg på min häst. Jag vill förklara han vad jag vill, och så gör han det. Rida en volt till xempel. Jag lägger på yttertygel och ytter skänkel för att indikera "sväng". Att ställa sig i rörelseriktningen och böja sig i bålen, det är hans ansvar. Samt att hålla volten rund.
/Linnea



Linnea med sin häst Spirit.

Ridsäsongen börjat

Plutten är som en unghäst. Jättefräsch. Trots att han fäller vinterpälsen och är rätt så stickelhårig, en vet förklarade att det beror på hans "taskiga barndom".

Vid stranden 1991

vid stranden 1991
musik: Ottmar Liebert
till minne av Jukka Lehtomaa, en vän som nu är på andra sidan.

Jag letade efter något helt annat, i gamla s-8 filmer när jag hittade det här.
Tänkte ni ville se.

Konstig bild på mig och Plutten

Suddig och så är jag ju utan huvud. Det var på väg att bli mörkt, och det var omöjligt med skärpan. Plutten var underbar. Pigg så innihelvete, men så trevlig ändå. Inget bockelibock eller ngt annat dumt som väldigt pigga hästar kan få för sig. Det var schysst av honom! Jag har haft så lite tid på sistone för hästarna, att de liksom börjat titta på mig så fort jag kommer utanför dörren...
- vad é de me henne? Hon som alltid stör oss å jävlas å är så påträngande.... VARFÖR bryr hon sig inte om oss...
Det var nog riktigt nyttigt för kommunikationen, nu är Plutten, framför allt han, extremt nyfiken och nästan hoppar fram till mig så fort jag närmar mig. Det blev roligt med hästarna igen! Nu när den vidriga vintern äntligen är över. Fy fan, det var en tuff jävla vinter. Så lång och kall och enformig. Jag kanske borde emigrera till ett varmare land.

Kejl i en båt

Det tyckte han inte så mycket om. Han blev lite rädd. Jag tyckte mycket om det och tänkte på farfar som lärde mig ro när jag var väldigt väldigt liten.

Vågar jag?

Köpte musslor i stan igår. Men har ännu inte kokt dem. De var inlagda i is, men åkte ändå med mig i en varm bil hela vägen hem.
Jag älskar musslor. Men vill inte bli matförgiftad. Tanken var att göra musslor à la Belgien.
Med hemmagjorda pommes till.
Musslingarna kokta i vin, persilja, grädde... vitlök.
Det är vår.
Herr Z påtar i rabatterna. Jag borde städa, men orkar inte.

Ska rida. Red en underbar Plutten innan jag gav mig iväg till stan häromdagen, han går som en dans på sitt nya bett.
Plötsligt är vi en enhet. Plötsligt har all utbildning landat. Och jag behöver inte ta i honom.
Han lyssnar.
Vi är som lyckliga.

Måste masa mig ut.

Bauhaus - All we ever wanted

Ett av filmhistoriens vackraste slut

... även om Rebecca de Mornay är lite väl lik Pippi Långstrump i sista bilden :).

Så jävla trött idag

Har sovit nästan hela natten sånär som några timmar mitt i. Men jag är skittrött.
Drömde att jag var i Thailand, och missade planet eftersom jag gick vilse och
inte hittade till flygplatsen. Plötsligt åkte jag båt i stället. Det stormade därute
på havet. Ja, herregud, tydligare dröm får man leta efter. Sen drömde jag att
jag red Viran. Först tömkörde jag henne därefter hoppade jag upp och red
barbacka. Hon gick som en dans. Och jag beslöt mig för att INTE sälja
henne. I drömmen alltså. Mest för att hon i drömmen signalerade så tydligt att
hon ville vara min häst. (faktum är att jag går i tankar om att göra mig av med
henne. Vi har one horse too many här... med tanke på ekonomi och tid.)

Jag har fått telefontid med "doktorn i skogen". Ska prata om min resa.
Han är en tuff doktor, flyttade helt sonika ut i skogen med sin fru och
startade läkarmottagning där. Han har hur mycket jobb som helst. Det
bästa är att han kommer ihåg en, det är inte som att gå till Vårdcentralen
med alla sina hyrläkare från Stockholm.

Om två månader åker jag. Så är det bara. Jag åker.

Uppdatering:

Häpp! Recept på koleravaccin på väg med post. Det låter mer dramatiskt än vad det är. Det lär ge ett visst skydd mot "Hannibals hämnd".

Var är maten?

Var är maten, säger Viran. Jo serru, den är inpackad i 350 kilos balar, jävligt tunga. Men nu är det gjort. Nu har vi rullat in maten. Det är lite pyssel innan. Och döden för ryggen. Hver gang.

Nyfiken Plutten

Daniella och Plutten i fredags. Han är en riktig linslus. Mycket kameravana har han förstås.

Angående Teater Inifrån

Idag hade jag och Daniella en extrarepetition. Det var Daniellas monolog vi skulle testa. Vi använde naturen som "scenrum". Det gick alldeles utmärkt det.

Det blev en liten film också.


©all rights reserved.

ps. Fan vilken linslus jag är. Borde skämmas!