Fler bilder och nya tag

Fler bilder från filmen. De kan väl lika väl ligga här, som i min byrålåda. Jag vill inte avslöja upplösningen i filmen, därför så tänker jag bara visa bilder från filmens inledning. FY PHAEN vad bra den blir den filmen! Roligaste spelfilmen jag gjort på mer än tio år banne mig. Schysst vändpunkt på slutet. Man vet ju inte riktigt om det håller så länge man bara har det på papper, men faktum är att alla varianter jag filmade får skrotas och så blir det som det stod i manuset. Det blev bäst så. Förlängde några scener men nej, det funkade inte. Däremot är all dialog repeterad och dragen ett varv till, så att där tillkom en del, och det blev bättre än min skrivna dialog, men klippen mellan scenerna sitter där de satt i manus. Idag ska jag börja skriva igenom långfilmsmanuset. Den ska produceras av Bobo film & television. Medproducent sökes.
(foto: boella)

Vilande rulle

Lilla kortfilmen får ligga och dra till sig. Har sökt mer pengar, antingen jag får pengar eller inte så ska den göras klar, men ibland mår saker och ting bra av att få ligga till sig. Jag vill få tillbaka distansen innan jag slutklipper. Inte kunna varenda bildruta i huvudet. Dessvärre etsar bilderna sig fast. Jag har otroligt dåligt minne. Minns inte människor, namn, ansikten, händelser. MEN jag minns troligen varenda filmklipp jag gjort i hela mitt liv. Och jag minns varenda hästhov jag kratsat. Jag tror det har något med närvaron att göra. Att när jag jobbar med film är jag ultimat vaken och i nuet och likaså med hästarna. Höger hjärnhalvan & vänster hjärnhalva i ngnslags harmoni. Men sedan är det det där märkliga med musik. Jag har ju gjort mycket musik det här året och den blir faktiskt bättre och bättre från att ha varit stapplande från början. Det sista jag gjorde minns jag inte hur jag gjort, och inte det nästsista heller. Jag vet naturligtvis att jag satt där och jag kan tänka ut hur jag gjort det men jag MINNS DET INTE. Det sista låter som Vivaldi. Men hur i allsindar är det möjligt? Jag kan ju inte ens göra musik, egentligen.
(foto ur filmen: en väldigt kort.. av boella)

Nya filmer, nya vyer

Två små filmer som jag gjort det här året har slunkit ut i världen på ett bananskal. Eller rättare sagt, via min försorg tagits i distribution av Filmform, en stiftelse som är till för att bevara svensk experimentfilm- & video. Den ena är 1,5 min (Twin Performance). Den andra är 42 sekunder (Happy Summerday). Nu turar Twin Performance runt i Sverige, ska visas i Uppsala och därefter i Umeå, tror jag det var, i ett program med ny kort experimentfilm. I torsdags visades programmet på cinemateket i Stockholm. Tyvärr har jag inte sett det. Att göra små korta lyckade experimentfilmer, med hästarna, som det är i det här fallet, ger en enorm tillfredsställelse. Då får de små liven prestera för brödfödan, fast de är inte så små, förstås. De älskar att bli filmade och fotograferade, de känner uppmärksamheten.
(foto:boella)

Vägskäl

Nu är det dags för mig att ta nya tag i nya projekt. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Ska skriva igenom långfilmsmanuset ännu en gång. Har en första version. Dygnets alla timmar är arbetstiteln. Jag har en råklipp på En väldigt liten berättelse om en av livets vanligaste trivialiteter, det är bra om den får vila en vecka eller så, för distansens skull. Jag tycker om materialet. Hoppas mycket på den filmen. I fredags var jag klar med det och kunde lägga hela helgen på hästarna och en väninna till mig. Vi red, åt gott, drack vin och det var helmysigt. Plutten och jag är inne i ett otroligt skede. Alla våra gamla problem är som bortblåsta och som ekipage är vi glada och samspelta. Fyra års arbete ger plötsligt en stor pay-off.
(foto: Marja Gromoff)