Jag lastade och körde ner Millis för exakt en vecka sedan. Det gick verkligen jättebra och
Millis var helt harmonisk hela tiden och verkade lycklig över sitt nya/gamla hem. Hos Maud.
Där får hon stanna nu resten av sitt liv förhoppningsvis.
Vi konstaterade att förra gången Maud köpte Millis var det väl inte riktigt tid.
Men nu var det det, ja det var en rent lycklig körning i 28 mil, och sen lika långt hem.
Jag var jätterädd innan och orolig för lastning och körning men allt gick som en dans.
Tack så mycket Maud för det fina bemötandet hos dig.
Det här var bara helt rätt för alla inblandade, det kunde inte ha blivit bättre.
Ska se om jag kan peta in en bild här så småningom.
Det var rent märkligt med Millis utstrålning under resan. Hon var lugn som
en filbunke, två gånger la hon sig ner med huvudet under bommen det tog
ett tag innan jag fattade att hon trivdes där, och att hon då slapp hålla
balansen så frenetisk. Hon visade ett otroligt förtroende för mig.
Min matte - jag lita på att min matte kör bilen fint... och jag körde
så mjukt jag bara förmådde.
Det var faktiskt lite magiskt.
Och tack Kerstin för att du varit sådan fin medryttare till Millis.
Jag blir lite smetig här. För jag blev så berörd.
