Per Engström, lyckan och böckerna

Illustration och artikel publicerades i Norrköpings Tidningar idag.

När jag läst ut boken Parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan, vill jag genast börja om från början. Boken kom ut i våras och är skriven av Per Engström som till vardags arbetar i Malmö konsthalls bokhandel. Det är hans andra bok. Och den är alldeles märkvärdig, fylld med korta mänskliga berättelser, citat och tankeutflykter. Den handlar om lycka. Man blir lite konfunderad.

Hur har författaren gått till väga? Återstår inget annat än att ringa upp honom och fråga. När jag lagt på luren, efter att ha pratat med Per Engström, går jag runt i huset och fångar fjärilar som jag släpper ut genom fönstret. Det liknar en berättelse av Per Engström, tänker jag. Det liknar lycka.

Nu sitter nog Per Engström på sin cykel på väg till sitt arbete på konsthallen från sin bostad i Borgmästargården. Jag undrar om han cyklar genom Pildammsparken, som är som vackrast så här års i sin färgsprakande höstglans. Nu korsar han gatan för att parkera cykeln utanför konsthallen. Kanske vinkar han glatt på en kollega. Det är märkligt att föreställa sig någon, som man aldrig träffat, i en stad som man känner så väl.

Per Engström är född i Värnamo 1963. Han flyttade till Malmö ganska samtidigt som jag flyttade därifrån. Annars kunde vi ha träffats, sprungit på varandra på gatan och till slut börjat heja på varandra när vi handlade grönsaker på Möllevångstorget. Första boken var en diktsamling, Noggrant prat, som kom ut 1992. Han skrev den på två till tre månader, när han precis flyttat till Malmö, eftersom hans fru kommit in på en konstskola där.

-Det var ett egendomligt stickspår. Jag skriver mest prosa annars. Men det var så omvälvande att flytta till en okänd stad.

Den andra boken tog sju år av lustfyllt skrivande att slutföra. Han skriver på nätterna när resten av familjen sover, eftersom han arbetar på dagarna. Dessutom driver han kulturtidskriften Pequod, sedan början av nittiotalet. Men han har alltid ett anteckningsblock i bakfickan eller i kavajen och grunnar på en eller annan formulering som så småningom ska bli en berättelse.

-Ofta utgår jag från en stämning eller ton som det gäller att ge kött, form och kropp.

Att få Parkerna i gläntan publicerad var inte så svårt som han trodde det skulle bli. På förlaget tyckte de om den, trots att den är annorlunda stilistiskt. Men de tyckte den var för kort. Gör den dubbelt så lång och hör av dig efter sommaren, sa de. Eftersom Per Engström arbetar långsamt, blev det att han jobbade med boken i ännu ett år. Ofta utgår han från en teoretisk frågeställning som han sedan prövar.

-Om jag nu vill skriva en bok om lycka. Går det ens att göra? I det låg utmaningen. Jag var tvungen att invänta rätt tillstånd. Varje skrivtillfälle måste vara obefläckat av olycka.

Nu har han nytt på gång. Han har fått ett ettårigt arbetsstipendium som tillåter honom att ta tjänstledigt under några månader och han har ett par idéer som legat i skallen och format sig men helst vill han inte prata om dem. Inte ännu.

-Men jag längtar efter tiden då jag kan få sitta och skriva.

Nu har nog solen har kommit fram och lyser upp konsthallen. En fjäril har förirrat sig in i bokhandeln och landat på ett bokomslag. Per Engström fångar fjärilen med händerna och går ut genom den öppna entrédörren. Där släpper han fjärilen och ser den flyga över gatan för att sväva högt över Pildammsparken i den klara höstluften. Det är sådan den är Per Engström-lyckan.

Boel Zetterman