Jean-Marc Imbert till häst

Jag tror att jag det senaste året gjort något mer än en film. Har lärt mig så innihelvete om attityd gentemot hästar. Mer än jag förstått under tidens gång, bara genom att iaktta Jean-Marc och hans team och genom att ställa frågor. Varför gör du så? Hur tänker du då och hur menar du nu?

Foto Douglas Zetterman©Bobo film & television2007
Rider in limelight i produktion.

Work in progress

Det växer fram en skiss till en film nu. Sakta men säkert.
På bilden den ännu ganska otränade berberhästen Kaid och JM Imbert, hästartist.
©bobo film & television

Måste man lida?

Måste man lida för att göra bra film? Det var trots allt något vi nästan lärde oss på filmskolan. Inget lidande - ingen bra film. Jag har aldrig lidit så lite som nu. Det är inte ens något jag valt. Det bara blev så. Kan man skapa bra film ur lycka. Jag hoppas det.
foto©DouglasZetterman
Alain, Jean-Marc Imbert, Sprite & Boel, Rodez i augusti 2007.

Jean-Marc Imbert i Rodez

Det är verkligen lite smålöjligt hur jag trivs i Frankrike. Jag menar, inte är det mindre komplicerat där än här. eller jo, kanske ändå. Det passar mig att prata ytligt strunt i affären när jag går och handlar till exempel. Humorn passar mig. Det är lite mer intensivt än här och diskussionerna blir vitala och högljudda och det är en utmaning att vara snabb i käften. Jag hinner inte grubbla så mycket. Vi hade just inga förväntningar. Vi har ju rest och slitit så mycket att vi gärna stannat hemma. Men att vara med Jean-Marc och hans team i Rodez var en totalupplevese och jag fick jättefint material till filmen. Sedan åkte vi till Manosque och jag förstår alla smörsångare som sjunger så fint om Provence. Det känns som jag hittat en bit av mitt hjärta där, som jag inte visste fanns. Inspelningen av Rider in Limelight går nu mot sitt slut. Nu återstår redigering.

foto©Douglas Zetterman