Kejl är tre år och nio månader. Han kom till oss för tre år sedan, vi var hans fjärde hem. Men vi blev hans riktiga hem.
Han är Siberian Husky, till sin karaktär lite nervig, mycket snäll och social, älskar frihet. ÄLSKAR SKOGEN. Första vintern släppte jag honom lös, men nu vågar jag inte det. Han rymmer nämligen och så jagar han hästarna. Jag är också rädd att jägarna häromkring ska ta honom för en varg och skjuta honom, eller att han ska bli överkörd. Siberian Huskys lär vara den mjukaste av polarhundarna. Kejl älskar barn. Siberian Huskys lär vara avlade på tre saker under flera tusen år: värma barn i den sibiriska vintern, barnen fick sova bland hundarna, jaga sobel och dra hundspann. Det första spannet med Siberians kom till Alaska 1908. Det var en stor revolution för hundspannen, hundarna i spannen slutade att äta upp varandra. Man kallade dem "den sibiriska råttan", för de var så små och snabba. Men Kejl har aldrig gått i hundspann. Han är vår vakthund, skäller och ylar om någon kommer. Och jag tror faktiskt han skulle kunna försvara oss om någon angrep oss. Jag tycker han är världens vackraste och charmigaste hund! Han kan spela "död hund". Vi tror någon lärt honom det innan han kom till oss, för han kunde det genast. Jag fick honom av en kompis som hade fullt upp med barn och så. Det var rätt av henne att ge honom till mig. Han är vår hund. Han passar här hos oss. Han vet det och vi vet det.
De lär ha avlat in varg i Siberians för så sent som för hundra år sedan, därav det stora frihetsbehovet. Man kan och bör inte dominera en Siberian för hårdhänt. Det tål de inte. Man måste resonera med dem och förhandla om saker och ting. Om man någon gång vill straffa är det bättre att stänga dem ute ur flocken. Det avskyr de. De fäller rådjur som ingenting. Och mycket i beteendet är väldigt varglikt. Kejl kryper jämt in i håligheter, tex älskar han att ligga under sängen. Ibland försöker han krypa in under saker som det inte går att krypa in under. Han har ett känsligt psyke och är väldigt beroende av att vara älskad. Och av att komma ut. Det är det bästa han vet. Han får ofta ligga och vakta på terassen, då spanar han ut över omgivningarna och varnar om det kommer någon. Han blir extremt olycklig när jag eller husse är bortrest. Men han är ingen kletig hund, hänger inte över en och dreglar utan har sin stolthet och sin integritet. Det bästa han vet är sockermunkar och tårta, då blir han som tokig. Choklad diggar han också, då kan han plötsligt klättra upp i skåp och hämta chokladen och äta upp den med papper och allt. Fast choklad lär ju inte vara bra för hundar, så vi undviker att ge honom det. Sibirian Huskys är en sorts spets. Det syns på svansen. Det är egentligen mest den som gör att man inte kan missta honom för en varg.
Foto: Boella
