Fler ordlösa onsdagsbilder finns här:
Nejma i Marocko
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
SVT dokumentär från 2003
SVT dokumentär från 2008
Klicka på bilden
Från vänster Viran, jag själv, katten som heter Katten, Kejl och Plutten
Om mig
- Boel
- Jag har en rabatt som blommar långt in på hösten. Tills frosten kommer och sen lite till. Ringblommor, buskkrasse, rosor, klematis. Hästen, hunden, hönsen, skogen, havet.
Cirkushästen
SVT dokumentär från 2003
SVT dokumentär från 2008
Glada Ryttares Recept
Klicka på bilden
La familia
Från vänster Viran, jag själv, katten som heter Katten, Kejl och Plutten
17 kommentarer:
Får ont i fötterna.
Om man klickar på bilden blir den större. Intressanta detaljer, skridskon heter Prinsess, det är ingraverat och så kan man se att den är "made in Sweden". Nu är de dokumenterade. Sorgligt nog är tippen nästa anhalt för dem. Eller kanske inte. De har hängt i mitt "kartrum" i åratal. KANSKE skulle de komma till användning. Men jag inser att de gör de inte. De åker nu med i projekt: Röja kartrummet, slänga, bränna och spara så lite som möjligt.
Ja, just det. Ont i fötterna :(.
Det fanns en tid då jag fick in fötterna i de där. :)
Men det är länge länge sedan!
Otroligt vackert ljus!!! Jag gillar bilden jättemycket!!!
Jag ser en liten skidskoprinsessa i mina tankar, stämmer det?
Grymt fint ljus! jag själv var bambi på hal is.
Prinsessskridskor med taggar, det är härliga vinterminnen det! Fast det är kul att åka skridskor även som vuxen. Fin bild!
Får mig att tänka tillbaka när man var liten och skulle försöka sig på att åka! Jätte fin bild och fint ljus. Tack för din kommentar hos mig!
Jag minns när alla på skolan skulle åka skridskor. Min syster hade sådana princess konståkningsskridskor med taggar i fram. Själv hade jag rörskridskor. Normalt brukade jag låna hennes, men nu skulle hon ha dem själv. Jag stod på isen i mina rör och hon kom då och då och puttade till mig så att jag skulle komma någonstans. Jag lärde mig aldrig att åka med rörskridskorna. Så här efteråt kan man skratta åt episoden men just då var det inte så kul.
Till er som kommenterat ljuset: det är morronsolen in i mitt arbetsrum. Åsa, jag håller med dig, Det finns något magiskt i ett par gamla skrillor, jag vet inte vad det är, En dröm om något vackert kanske. Och som flera av er skrivit så väcker det minnen och känslor. Jag var just ingen skridskoprinsessa. Mer av en pojkflicka, tror jag. Och en jäkel på att åka baklänges åttor.
Coucou Boella!
Var är glamouren i Filmbuisinessen! Gâr du inte alltid omkring i Diors balklänning med ett glas Champagne i handen och ser 10 âr yngre ut än vad du egentligen är?
Fniss.
Väldigt fin bild. Stämmningsfull!
Coucou på dig själv. Nej dessvärre är det glest mellan Diorklänningarna och champagepavorna. Det var ett fasligt coucouande på er fransoser nuförtiden :). Tio år yngre går att ordna dock i mycket milt kvällsdunkel.
Vad härligt att få se traditionella tjejskridskor med taggar som ser behagligt slitna ut...
*Ha-ha!*
Vet inte hur ofta jag skriver syftningsfel :D
Med slitenheten syftade jag inte på taggarna utan skidskorna i sig. Sorry!
Det där är inte hockeyrör. Vad ska man plåga fötterna för och ramla och göra sig till åtlöje om man inte ens kan försöka spela hockey?
Det där är nog nåt som få honduraner skulle identifiera. Här finns bara is i drinkarna. Tanken att slösa pengar på en ishall är så absurd så det finns inte.
Vad fina de är! Älskade att åka skridskor i tonåren och kan nästan frammana känslan av att gå på bomull. Den infinner sig när man har åkt i ett par timmar och sedan tar på sig ett par skor... Vad nostalgisk jag blev. :)
Skicka en kommentar