Snart klar med filmen skrev jag för ett tag sedan. HA HA HA. Det känns ungefär som att jag vill ge upp ett långt och galet skratt. Så mycket pet och pill och teknikaliteter att man kan bli tokig för mindre. Men nu är den faktiskt klar. Det är en film som blickar framåt, vilket är lustigt eftersom den fokuserar på historien bakåt. Eller så hänger det ihop. I ett längre perspektiv kommer ridundervisningen att förändras. Bli mer som i filmen och mindre som jag minns det från de ridskolor jag ridit på, och det är sannerligen fler än en, och blivit jagad runt spåret - sannerligen av mer än en - ridlärare med spö, "för att sätta fart på hästen". Till syvende och sist har "god ridning" fler gemensamma nämnare, än vad den har skillnader, oavsett inriktning. Att bli jagad runt ett ridhus med spö av en aldrig så välvillig ridlärare, samtidigt som man skumpar omkring på en ilsken och svankryggig ridskolehäst med stenhård mun, är frustrerande för alla parter och har inte med "god ridning" att göra. Så det kan man vara förutan. Ett par sekvenser i filmen fångar några fina dokumentära situationer, som når utöver själva ämnet, tycker jag nog. Vinklingen är genomgående relativt personlig. Ovanligt mkt för typen av ämne, tror jag. Men så kan jag heller inget annat. Eller vill inte. Vet inte vilket. Läste i DN i förrgår, om en ny bok om "sinnenas historia", som också innehöll ny vetenskapsteori, orienterad till sinnenas intryck, mao upplevelsen. I det perspektivet kan till och med jag placera mig i ett akademiskt fack. Det är inte så märkligt egentligen, det ligger i tiden - abstraktionen har sina begränsningar. Filmen utspelar sig i Ockelbo i somras, då jag filmade "fem akademiska dagar", arrangerat av Gävle Ridakademi.
(foton ur filmen: Hästnördarnas Paradis, Sverige 2005, 25 min ©bobo film & television)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar