Mina kläder stirrar på mig.
- Älska oss, ropar dom. Använd oss. Tvätta oss. Stryk oss. Vik ihop oss vackert.
Jag tittar åt andra hållet och låtsas inte höra.
torsdag, juli 23, 2009
Garderob
Mina kläder stirrar på mig.
- Älska oss, ropar dom. Använd oss. Tvätta oss. Stryk oss. Vik ihop oss vackert.
Jag tittar åt andra hållet och låtsas inte höra.
söndag, juli 12, 2009
Kojak - kamelen från Jerusalem
Först skrev jag fel, att kamelen hette Mozart. Kojak heter han ju. Mer passande därtill! Såhär var det:
En tidig morgon i Jerusalem.
Kojak en hårt arbetande kamel har just blivid duschad och sprutad med deoderant så han inte ska lukta så
förskräckligt. Han känner sig så fin och ren. Hans ägare binder honom vid en bänk och går till ett kafé på andra
sidan gatan. Mozart blir kränkt. Ytterst kränkt av detta. HAN den stora vackra kamelen lämnad ensam.
Kojak:
- Men var tog dom vägen? Hallå hallå ska ni lämna mig här bara... Och vad är det där för en som står och glor, känner
vi varandra? Nä, jag tänkte väl det. Jag är Kojak den tjusigaste kamelen i hela stan och nu skiter jag i dig. Jag är kissinödig.
Jaha och vad ligger det här för nåt... En liten vattenflaska... Jaså.
Ps. Exakt samma karaktär som vissa hästar här hemma. Plutten dårå.
©boel2009
En tidig morgon i Jerusalem.
Kojak en hårt arbetande kamel har just blivid duschad och sprutad med deoderant så han inte ska lukta så
förskräckligt. Han känner sig så fin och ren. Hans ägare binder honom vid en bänk och går till ett kafé på andra
sidan gatan. Mozart blir kränkt. Ytterst kränkt av detta. HAN den stora vackra kamelen lämnad ensam.
Kojak:
- Men var tog dom vägen? Hallå hallå ska ni lämna mig här bara... Och vad är det där för en som står och glor, känner
vi varandra? Nä, jag tänkte väl det. Jag är Kojak den tjusigaste kamelen i hela stan och nu skiter jag i dig. Jag är kissinödig.
Jaha och vad ligger det här för nåt... En liten vattenflaska... Jaså.
Ps. Exakt samma karaktär som vissa hästar här hemma. Plutten dårå.
©boel2009
Barnen på Basmacenter
7 timmars filmat material, massor av foton och nu ett försök att strukturera upp hela projektet. Kommer
ägna resten av sommaren till det. Från vänster Salahadin, Jag med Khaled i knäet och Takowa till höger.
©bobo film & television
måndag, juni 01, 2009
fredag, maj 15, 2009
Gullvis och Fatimas hingstföl
Nu föds det ju en massa fölbebisar, såhär års, här är Gullvis och Fatimas föl.
En liten hingst. Mer vet jag inte. Bara det. Och att det är otroligt
rörande med de små rangliga liven som genast är så mycket hästiga.
Jag ska västerut så småningom. I planen ingår då att hälsa på
min vän Gullvi med flera.
Millis såld och lämnad
Jag lastade och körde ner Millis för exakt en vecka sedan. Det gick verkligen jättebra och
Millis var helt harmonisk hela tiden och verkade lycklig över sitt nya/gamla hem. Hos Maud.
Där får hon stanna nu resten av sitt liv förhoppningsvis.
Vi konstaterade att förra gången Maud köpte Millis var det väl inte riktigt tid.
Men nu var det det, ja det var en rent lycklig körning i 28 mil, och sen lika långt hem.
Jag var jätterädd innan och orolig för lastning och körning men allt gick som en dans.
Tack så mycket Maud för det fina bemötandet hos dig.
Det här var bara helt rätt för alla inblandade, det kunde inte ha blivit bättre.
Ska se om jag kan peta in en bild här så småningom.
Det var rent märkligt med Millis utstrålning under resan. Hon var lugn som
en filbunke, två gånger la hon sig ner med huvudet under bommen det tog
ett tag innan jag fattade att hon trivdes där, och att hon då slapp hålla
balansen så frenetisk. Hon visade ett otroligt förtroende för mig.
Min matte - jag lita på att min matte kör bilen fint... och jag körde
så mjukt jag bara förmådde.
Det var faktiskt lite magiskt.
Och tack Kerstin för att du varit sådan fin medryttare till Millis.
Jag blir lite smetig här. För jag blev så berörd.
Millis var helt harmonisk hela tiden och verkade lycklig över sitt nya/gamla hem. Hos Maud.
Där får hon stanna nu resten av sitt liv förhoppningsvis.
Vi konstaterade att förra gången Maud köpte Millis var det väl inte riktigt tid.
Men nu var det det, ja det var en rent lycklig körning i 28 mil, och sen lika långt hem.
Jag var jätterädd innan och orolig för lastning och körning men allt gick som en dans.
Tack så mycket Maud för det fina bemötandet hos dig.
Det här var bara helt rätt för alla inblandade, det kunde inte ha blivit bättre.
Ska se om jag kan peta in en bild här så småningom.
Det var rent märkligt med Millis utstrålning under resan. Hon var lugn som
en filbunke, två gånger la hon sig ner med huvudet under bommen det tog
ett tag innan jag fattade att hon trivdes där, och att hon då slapp hålla
balansen så frenetisk. Hon visade ett otroligt förtroende för mig.
Min matte - jag lita på att min matte kör bilen fint... och jag körde
så mjukt jag bara förmådde.
Det var faktiskt lite magiskt.
Och tack Kerstin för att du varit sådan fin medryttare till Millis.
Jag blir lite smetig här. För jag blev så berörd.
torsdag, april 23, 2009
Hästarna och jag och allt annat och ingenting
Nu kom sommarvärmen! Jag ska rida ner Plutten till sommarbetet i eftermiddag, tar Viran i släp. Herr Z får leda Millis. Jag är fruktansvärt rastlös idag. Borde en massa saker men velar bara omkring. Nu ska jag gå och laga couscous (som jag skulle gjort igår.) , nä förresten jag ska snöra på mig Ninas nikeskor och jogga med hunden i skogen. Nä förresten jag måste städa mitt arbetsrum. Nä förresten jag borde gå ut och mocka. Nä förresten jag ska åka till sjön... Eller... Ja så här håller jag på. När jag släppte ut hästarna på tomten alldeles nyss kände jag att jag absolut inte vill sälja någon av dem. Men a girl got to do what a girl got to do.
söndag, april 19, 2009
Hästar till salu
Jag har lagt ut min älskade Viran och min älskade Millis till försäljning. Det betyder i praktiken att jag säljer om jag hittar rätt köpare. Jag behöver pengarna till ett filmprojekt. Det är också dyrt att hålla tre hästar. Plutten säljer jag ALDRIG. Och det är inte ens säkert jag säljer Viran och Millis heller, det brukar bli svårt när det kommer till kritan. Men om jag hittar ett riktigt bra hem till dem, där jag vet att de kan få stanna och att de kommer att trivas. Då får det bli så... så det är lite av en chansning; att det ska vara "meningen". Annars får de stanna här. Viran är absolut inte pigg på att bli såld. Det vet jag. Hon vill vara här.
Annonsen
Annonsen
lördag, april 18, 2009
Linneas lektion
Min vän Linnea är lite av, inte bara min guru, men ett helt gäng ridtjejers guru. Hur mycket ansvar ska man ge hästen? För mig som bytt till ett bett som man inte kan sitta och dra i, blev frågan plötsligt högaktuell. Såhär skriver Linnea:
När man rider in hästen, lär man den att lyssna på ryttarens hjälper. Man styr hästen dit man skall, hjälper den, stödjer den när den vinglar, man håller kontakt på tygeln för att ge den det stöd och den hjälp den behöver. Ju mer erfarenhet hästen har, ju mindre hjälp och stöd behöver den. (jodå, unghästar kan fint vingla ner i diket om man inte styr.. Absolut inte självklart att den håller sig på vägen :-)
Man ger mindre stöd och hjälp, och överlåter då åt hästen, att göra det som skall, hästen får ta ansvar. Till exempel: Om jag skall rida en rak linje över ridbanan, så ville jag med en unghäst stödja honom, så att han är rak i kroppen, och vi inte vinglar. Med Spirit nu, som är i övergångsfas till stångbett, styr jag med tygel och skänkel, och när jag har honom på rak
linje mot det punkt vi skall, ger jag honom lös tygel - det är nu hans ANSVAR att gå rakt fram. Om han inte gör det, korrigerar jag, släpper efter, och säger "försök igen!" Och sådär håller vi på, till jag får det jag vill. Eller formen på hästen. En unghäst lärs att ge efter för bettet, och man håller den samlad och mjuk. (nu är det ju väldigt låg grad av samling i western, men ändå)
På Spirit tar jag i tygeln, håller om med skänkeln, när han ger efter släpper jag tygeln. Nu är det hans ansvar att hålla formen. Självklart håller han inte frivilligt den formen i en halvtimme, jag måste ju påminna honom - men principen är den samma. Ge hästen ansvar - korrigera - och ge han en ny chans.
Galopp, t.ex. Unghästar får man gärna driva, de tycker det är lite tungt och ovant. Spirit skall hålla den gångart jag ber om, tills jag ber om något annat. Eller om man rider ut på lång tygel. Så länge hästen är snäll och går rakt fram, får den sin långa tygel. Om den bryter gångarten, svänger fel eller annat, korrigerar man, och ger lång tygel igen.
Det hela handlar om att utveckla ett samarbete, där man kommer til en förståelse av vad som förväntas av varandra. Att stå still när man sitter upp, till exempel. Att gå rakt fram. Att backa utan motstånd. Att skritta längs en skogsstig på lång tygel utan att stressa.
Jag önskar inte att kontrollera varje steg på min häst. Jag vill förklara han vad jag vill, och så gör han det. Rida en volt till xempel. Jag lägger på yttertygel och ytter skänkel för att indikera "sväng". Att ställa sig i rörelseriktningen och böja sig i bålen, det är hans ansvar. Samt att hålla volten rund.
/Linnea
Linnea med sin häst Spirit.
När man rider in hästen, lär man den att lyssna på ryttarens hjälper. Man styr hästen dit man skall, hjälper den, stödjer den när den vinglar, man håller kontakt på tygeln för att ge den det stöd och den hjälp den behöver. Ju mer erfarenhet hästen har, ju mindre hjälp och stöd behöver den. (jodå, unghästar kan fint vingla ner i diket om man inte styr.. Absolut inte självklart att den håller sig på vägen :-)
Man ger mindre stöd och hjälp, och överlåter då åt hästen, att göra det som skall, hästen får ta ansvar. Till exempel: Om jag skall rida en rak linje över ridbanan, så ville jag med en unghäst stödja honom, så att han är rak i kroppen, och vi inte vinglar. Med Spirit nu, som är i övergångsfas till stångbett, styr jag med tygel och skänkel, och när jag har honom på rak
linje mot det punkt vi skall, ger jag honom lös tygel - det är nu hans ANSVAR att gå rakt fram. Om han inte gör det, korrigerar jag, släpper efter, och säger "försök igen!" Och sådär håller vi på, till jag får det jag vill. Eller formen på hästen. En unghäst lärs att ge efter för bettet, och man håller den samlad och mjuk. (nu är det ju väldigt låg grad av samling i western, men ändå)
På Spirit tar jag i tygeln, håller om med skänkeln, när han ger efter släpper jag tygeln. Nu är det hans ansvar att hålla formen. Självklart håller han inte frivilligt den formen i en halvtimme, jag måste ju påminna honom - men principen är den samma. Ge hästen ansvar - korrigera - och ge han en ny chans.
Galopp, t.ex. Unghästar får man gärna driva, de tycker det är lite tungt och ovant. Spirit skall hålla den gångart jag ber om, tills jag ber om något annat. Eller om man rider ut på lång tygel. Så länge hästen är snäll och går rakt fram, får den sin långa tygel. Om den bryter gångarten, svänger fel eller annat, korrigerar man, och ger lång tygel igen.
Det hela handlar om att utveckla ett samarbete, där man kommer til en förståelse av vad som förväntas av varandra. Att stå still när man sitter upp, till exempel. Att gå rakt fram. Att backa utan motstånd. Att skritta längs en skogsstig på lång tygel utan att stressa.
Jag önskar inte att kontrollera varje steg på min häst. Jag vill förklara han vad jag vill, och så gör han det. Rida en volt till xempel. Jag lägger på yttertygel och ytter skänkel för att indikera "sväng". Att ställa sig i rörelseriktningen och böja sig i bålen, det är hans ansvar. Samt att hålla volten rund.
/Linnea
Linnea med sin häst Spirit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
