Millis

Tog stygnen idag, fem stycken. Hästen är ett mirakel. Hon stod stilla precis så länge hon behövde för varje stygn. Inte en nanosekund längre. Mellan att jag tog stygnen var hon lite flaxig. Men allvar är allvar. Och så sänkte hon huvudet på begäran och höll sig stilla så jag kunde ta nästa stygn. Puh, där sparade jag minst tusen kronor. Mot att ta hit veterinären och droga hästen och så vidare. Kanske ännu dyrare än tusen. Ja, säkert. Jag är väldigt tacksam att jag för länge sedan lärt henne, och alla de andra att sänka huvudet på min begäran. Och så har jag övergått till att löslongera alla tre samtidigt. Andra dagen idag. Det är lite rörigt. Men det går. Och nu är det så satans kallt att det liknar ingenting. Tror nästan 20 minus. Fast jag har inte tittat efter.

Auvira och Diamond Wing

Gud så roligt vi har det jag och hästarna, sedan jag kom på att ända sättet att få dom att röra sig i lervällingen var att löslongera dem, som jag ju skrivit och berättat om tidigare. Det är en ganska häftig upplevelse att på det viset förbättra kommunikationen. Viran var mycket undrande i början, men nu förstår hon mer för varje gång. Hon letar fortfarande lite flyktväg. Men jag pressar henne inte då. Utan istället bjuder jag in henne och så får hon en liten belöning. Och då blir hon så nöjd så nöjd. Det trodde jag aldrig att jag skulle kunna jobba dem lösa såhär. Nästa steg är att jobba alla tre lösa samtidigt. Det vore något. Och nu när det är kallt och jag är ganska så trött så är det enormt arbetsbesparande. Jag undrar hur det präglar ridningen? Tror att det kan vara jättepositivt i det avseendet. Har inte ridit på ett tag. Medryttare Kerstin tar hand om Millis på bästa sätt och det är också arbetsbesparande. På lördag ska jag ta stygnen som hon har i pannan. Är lite skärrad inför det. Men det ska nog gå bra. Millis är så lätt att ha att göra med. Det går att resonera med henne. Nu är det bitande kallt ute. Iskallt med en kyla som går genom märg och ben. Januariväder. Riktigt ordentligt.

Skadad häst

Halva julaftonsdagen gick åt till att ta hand om Millis, som natten mot julaftonen fått en rejäl spark av Viran troligtvis. Hon hade ett djupt sår i pannan, ända intill skallbenet. Veterinären kom och sydde och gav henne sprutor "en masse". Två lugnande, massor av bedövning, stelkramp, antibiotika. Nu har jag sprutat henne själv i fyra dagar med antibiotika och såret läker jättefint! Vilken tur. Veterinären varnade för infektioner som inte antibiotikan biter på. Men tur i oturen är det inget bassilusk väder, utan kallt och torrt i luften. Idag kunde jag konstatera att såret inte på något vis vätskar och varar. Sista sprutan ska hon få imorgon. Och om ytterligare några dagar ska jag ta stygnen. Jag hoppas kunna klara det själv och slippa ta hit veterinären ännu en gång. Han har visat hur jag ska göra det. Står hon bara hyfsat stilla så kommer det att gå bra. Underbara häst till att vara lättskött när hon är skadad. Hon står faktiskt i princip helt stilla när jag sprutar henne, även om hon visar att hon tycker det är obehagligt. Mer positivt är att vintermaten är levererad av bonde E. igår med lastbil. Nu har de mat fram till betet. Jag har kört småbal i bilen hela hösten, så det här är en stor lättnad. Tack gode gud! Mer roligt är att jag jobbar dem lösa dagligen. Plutten och Viran löslongerar jag tillsammans. Det är inte bara roligt. Det ser tjusigt ut också med två svarta lösa hästar som gör rena cirkusnumret i det att de springer, vänder, stannar på kommando. Tja, hyfsat på kommando i alla fall. Det tog tid innan jag uppnådde detta. Närmare bestämt sju år innan jag hittade rätt anda i hur man gör det. Nu är det bara lätt. Tänk att jag någonsin tyckte det var svårt!!!

Tårtkalas

Jag räknade till 13 e-tillsatser i tårtans ingredienser. Plus några ytterligare aromämnen och då har jag inte inkluderat den något syntetiska "körsbärssåsen" som jag hade mellan bottnarna, förutom mosad banan och vaniljkräm.
Har ju läst den här boken och tänker till lite extra om vad jag/vi äter. Men tårta måste man ju få äta när man fyller 11. Tiden räckte inte till att baka egna tårtbottnar.

Kristina och Millis

Kristina och Millis filofoserar en del ser det ut som.

foto©boel2008
Ps. Kristina dokumenterade mitt löslongeringsarbete med Millis nedan.

Roligt!!!

Idag har vi haft riktigt roligt. Byggde en improviserad piquadero, rektangulär och jobbade alla tre hästarna lösa. Millis var stora stjärnan idag! Det gick bara som en dans. Strax därefter kom Plutten. Ivrig att göra rätt och ja det gick också som en dans. Viran var lite trögare, tänkte en del på mat. Men se vad en presenning kan få en på andra tankar.
Ska fortsätta imorron.
Ps. Herr Z tenderar ha fel glasögon på sig var gång jag kommer och gastar att han ska fota mig och hästarna... därav suddiga bilder.

ordlös onsdag - glad häst

Fler ordlösa bilder hittar du hos
Nejma i Marocko

foto©douglas2008

Jättehäftig häst

Jag tycker nog att Plutten är helball häst. Idag var han underbar. Men eftersom det är lervälling överallt så står de mest närmast stallet och väntar på mat hela dagarna, så han hade en väldans lust att springa och hoppa och studsa. Men gjorde inte det ändå. Han brukar få det mot slutet, och kunde inte förstå varför inte idag. Ändå fogade han sig. Det är storartat. Han ska få springa imorron, jag får ta honom till säker plats där det inte är så halkigt. I alla fall
har jag lyckats ta mig ut medan det är ljust de sista dagarna och jobbat med både
Viran och Plutten. Medryttare Kerstin tar hand om Millis. Det underlättar mycket.

Foto©douglas2008

Mord med förhinder

Ne le dis a personne/Tell no one , såg vi igårkväll. Den var inte så tokig förutom några ologiska saltomortaler, som så ofta i fransk film, där en elegant yta ibland tycks viktigare än trovärdighet. Som att den manliga huvudpersonen spelad av Francois Cluzet ska vara jämnårig med Margots karaktär, spelad av Marie-Jozée Croze, men i verkligheten är han femton år äldre vilket syns tydligt. Det kan man sitta och reta sig på. Och eventuellt är Kristen Scott Tomas (Tala med hästar, Bitter Moon mfl filmer) dubbad. Jag känner inte igen hennes röst. Det som lyfter filmen över det ordinära är att den är så njutbar att titta på i långa stunder, eftersom den lyckas bygga upp en stämning med nerv redan från början och skådespeleriet är lågmält och trovärdigt. Det håller nästan hela vägen. Som vanligt har jag problem med slutet. Jag har problem med nästan alla slut i filmer nuförtiden, vilket beror på att jag börjar bli gammal och grinig och tycker det alltför ofta är alldeles förutsägbart.

ordlös onsdag

Fler ordlösa bilder hittar du hos
Nejma i Marocko

foto©boel2008