Mord med förhinder

Ne le dis a personne/Tell no one , såg vi igårkväll. Den var inte så tokig förutom några ologiska saltomortaler, som så ofta i fransk film, där en elegant yta ibland tycks viktigare än trovärdighet. Som att den manliga huvudpersonen spelad av Francois Cluzet ska vara jämnårig med Margots karaktär, spelad av Marie-Jozée Croze, men i verkligheten är han femton år äldre vilket syns tydligt. Det kan man sitta och reta sig på. Och eventuellt är Kristen Scott Tomas (Tala med hästar, Bitter Moon mfl filmer) dubbad. Jag känner inte igen hennes röst. Det som lyfter filmen över det ordinära är att den är så njutbar att titta på i långa stunder, eftersom den lyckas bygga upp en stämning med nerv redan från början och skådespeleriet är lågmält och trovärdigt. Det håller nästan hela vägen. Som vanligt har jag problem med slutet. Jag har problem med nästan alla slut i filmer nuförtiden, vilket beror på att jag börjar bli gammal och grinig och tycker det alltför ofta är alldeles förutsägbart.