Into the wild

Det här måste vara en av förra årets absolut bästa filmer.
Into the wild, i regi av Sean Penn. Filmen baseras på en
sann berättelse som getts ut i bokform och Sean Penn
involverade också de berörda i själva tillkomsten av
filmen. En av karaktärerna fick t ex jobb i filmteamet.
Det tog tio år från det att han läste boken som filmen
baseras på tills att han kunde göra filmen.
Den är ruggigt bra.

I love Sundays

Vi är inte ensamma i denna skog. Färsk rådjurspillning visar det tydligt.


Han har stor simultanförmåga våran Kejl, men så är han också en smart hund.


Det är lite skruttigt, men ack så vackert ändå, vårat hus, tycker jag.


Kejl visar underkastelse, men blir samtidigt kliad. Mysigt värre.


Kejl och jag hemkomna från skogspromenad i morse.

Totally-copyrighted-pictures-all-the-way-along©2008

The assassination of Jesse James ...

Flera gånger har jag försökt mig på att titta på filmen, men den verkade seg. Jag gav den till min kompis A, som även hon försökte se den men hon somnade. Det gör hon i och för sig ofta. Även när vi går på bio tar det ett par minuter sedan sover A djupt i biofåtöljen. Hon lämnade tillbaka filmen med betyget otroligt seg och tråkig, omöjlig att hålla sig vaken till. Men i förra veckan tog jag den med mig mer eller mindre av en slump. Jag grabbade liksom tag i den utan att tänka och slängde ner den i väskan samtidigt som jag sprang ut genom dörren.

Det finns en liten biosalong på mitt jobb, med bra storbildsprojektor och bra surroundljud. Där satte jag mig för att se filmen. Hör och häpna, äntligen kom den till sin rätt. Det långsamma och avskalade gjorde varje blick och bild laddad till bristningsgränsen med undertext. Jag fick ont i hjärtat. Filmen var så sorglig och hemsk att man ville "gråta blod", för att citera Pippi Långstrump. Det är ett av de bästa porträtt jag sett av en epok. Ett skitigt, fattigt och våldsamt Amerika visades upp. Människorna var komplicerade, intelligenta, lynniga, enfaldiga och olyckliga. Mycket mycket bra skådespeleri. Jag satt som på nålar i mer än två och en halv timme. Vissa filmer är helt klart "bäst på bio".

Twin performance - part two med mera

Har hittat en ny leksak, nej inte hästen.





Inte heller den andre hästen, Madame Vira.


Utan jag fastnade helt enkelt i Photobucket...


Jag tycker jag och Viran passar finfint inne i austronautens huvud.
Nu är det godnatt och sov gott!

Ursprungsbilden på mig när jag tömkör Vira är fotad av Minna Skoglund.
De andra fotona är av Douglas Z. Och videofilmerna hafva jag tryckt på knappen.
Music by me. Hästen i första filmen är förstås Plutten - född Diamond Wing.

Allvarligt talat

Jag har precis läst ut boken Allvarligt talat - skriverier under 45 år av Stefan Jarl. Fan vad arg han är, fan vad han är lojal mot sina ideal, fan vad modig och uthållig han är. Sanningen är att jag aldrig ens sett honom. Jag borde ha gjort det och kanske har jag det utan att veta om det. Han är ju en centralgestalt i svensk dokumentärfilm och förgrundsfigur för Folkets Bio, som jag till och med jobbat på i flera år och som visat flera av mina kortfilmer. Sanningen är den att jag började mitt i boken och därmed bara läst halva. För ett tag sedan läste jag "Stefan Jarl" av Cyril Hellman. Det är en riktigt bra bok. Fan vad arg han är Cyril Hellman. Lika arg som Stefan Jarl, eller så har han bara skrivit den präglad av sin huvudpersons anda. Det är en rasande bok, nästan lite hårdkokt, macho, rentav. Men när man läst den har bilden av Stefan Jarl ändå blivit ganska komplex och inte är han enbart arg, som man först tror. Han verkar snäll mot dem som han tycker om. Jag är livrädd för Stefan Jarl. Rädd för hans dom över mina eventuellt meningslösa och opolitiska filmer. Så tänker jag bara om dem när jag tänker på Stefan Jarl. Nu har jag alltså första hälften av Allvarligt talat kvar att läsa. Imorgon ska jag gå till biblioteket och försöka beställa En drömmares väg, Arne Sucksdorffs självbiografi, som Stefan Jarl skriver om och som jag inte ens visste fanns.

Grattis hela världen!

Jag tror varenda människa med huvudet på plats och
hjärtat på rätt ställe är glad idag. Även de med
andra politiska åsikter kan vara glada att världen
tar några kliv framåt i rasfrågorna åtminstone.
Jag minns förra gången då i alla fall jag blev som
deprimerad när Bush vann valet. Det hade jag inte trott
faktiskt. Det är mycket Bush har på sitt samvete,
den saken är klar. Då verkar ju faktiskt Mc Cain mer
sympatisk och normal. Men nu är Bush-eran över.
Den kommer att hamna som en mörk parantes i historien.
Krig, terrordåd, girighet, övergrepp är förknippat med Bush.
Märkligt men sant. Det är förstås ingen lätt uppgift han har
framför sig Barack Obama, men bara fenomenet att en person med
afrikanskt ursprung får en presidentpost kommer att förändra
världen som vi känner den. Och med en så djupt demokratisk
hållning som han verkar ha. Det skrivs historia idag.
På några hundra år från slaveri till presidentpost.
Det inger hopp.

När Obama i sitt tal nämner sina barn och säger att de
förtjänat den valp som ska flytta in i Vita huset med dem,
så är det ju lite varning på det. Säger han så för att
ställa sig in hos folk? Men nej, jag tror inte det.
Han är noga med sin identitet. En vanlig amerikan.
En helt vanlig fast ovanlig amerikan som gärna ger sina
älskade döttrar en hundvalp. En sådan pappa skulle jag
också velat ha. Det finns bra människor tydligen.
Idag är vi många som är lokalpatriotiska amerikaner.
Utan att vi ens satt vår fot på amerikansk mark.
Jag tror att Obama kommer att bli den mest populära
presidenten USA någonsin har haft. De politiska
analyserna finns det andra som kan göra.
Det här var bara några små tankar från undertecknad
som idag är stolt och glad över att vara ameri...
nej, svensk menar jag.

Uppdatering: Hörde en expert i P1
idag kalla det slutet på Reagan-eran.
Bush var bara en förlängning på det.
Jag måste säga att jag för första
gången på länge känner ett hopp. Inte på
det viset att Obama kan fixa allt. För
det kan han inte. Men signalerna till
världen är glasklara. Vi gräsrötter
vill något annat än krig, rasism etcetera.
Hoppsan nu blev jag amerikan igen.

Ps. Jon Favreau heter 27-åringen som skriver Obamas tal. Men Barack Obama tycks också ibland själv skriva. Dock kan man misstänka att "hundvalpsstoryn" kan vara denne Jon Favreaus påhitt, kanske inte det första man tänker sig att skriva själv när man ska hålla sitt segertal inför hela världen. Googla googla!

En tvättäkta American guy i vallokalen!

Läs mer

Obama vinner valet?

Det tycks som om Obama vinner valet. Låt oss hoppas det. Min vän från Illinois, skrev till mig såhär ikväll:

"I too have my fingers crossed but at the moment things look very good. There is a huge turnout expected and that usually works to the advantage of the Democrats. The weather is good and that helps the turnout. McClain is not a bad guy but he is just not very bright. He made mistake after mistake. I do believe that tomorrow Obama will be our president elect. If so then let's hope he doesn't get bogged down in a war in Afghanistan."

Jag skrev till min vän att de flesta svenskar vill att Obama ska bli president, för så ser det ut enligt opinionsundersökningar, och det gäller inte bara Sverige. Alla världens länder är skittrötta på USA´s överhöghet. Och för all terrorverksamhet är Obama ett bakslag. För han står för humanism och medmänsklighet. Och det är ju just det de slåss för. Så med Obama vid ratten så kan det bli lite lugn och ro. Men akta sig bör man för alla de som inte vill ha lugn och ro.

Ps. Jättemånga fler amerikaner har röstat än vanligtvis...

Matlagardag på sätt och vis

Idag är det förfärligt kallt ute, men det är ändå skönt på något vis, med den höga kalla luften. Nu lagar jag middag och bakar bröd. Tidigare idag gjorde vi gräddkola enligt konstens alla regler. Det luktade himmelskt gott i köket och det var det inte bara vi människor som tyckte. En viss hund höll total koll på var kolan befann sig, vill jag lova. Här finns receptet. Jag jobbade litegrann med hästarna från marken. Det var på tiden och det var jätteroligt. Rentav magiskt. Märkliga fantastiska djur. Nu ska jag bara fixa middagen, sen ska jag sätta mig med lite böcker och penna och papper. Nya idéer måste sättas på pränt.



foto©boel2008

Plutten äter frukost...

...och undrar förstås vad jag gör när jag kryper omkring under "foderhäcken" och ska dokumentera hans frukoststund.

Ordlös Onsdag - snapshot

Fler ordlösa onsdagsbilder finns idag hos: Akson och hos Nejma