Allvarligt talat

Jag har precis läst ut boken Allvarligt talat - skriverier under 45 år av Stefan Jarl. Fan vad arg han är, fan vad han är lojal mot sina ideal, fan vad modig och uthållig han är. Sanningen är att jag aldrig ens sett honom. Jag borde ha gjort det och kanske har jag det utan att veta om det. Han är ju en centralgestalt i svensk dokumentärfilm och förgrundsfigur för Folkets Bio, som jag till och med jobbat på i flera år och som visat flera av mina kortfilmer. Sanningen är den att jag började mitt i boken och därmed bara läst halva. För ett tag sedan läste jag "Stefan Jarl" av Cyril Hellman. Det är en riktigt bra bok. Fan vad arg han är Cyril Hellman. Lika arg som Stefan Jarl, eller så har han bara skrivit den präglad av sin huvudpersons anda. Det är en rasande bok, nästan lite hårdkokt, macho, rentav. Men när man läst den har bilden av Stefan Jarl ändå blivit ganska komplex och inte är han enbart arg, som man först tror. Han verkar snäll mot dem som han tycker om. Jag är livrädd för Stefan Jarl. Rädd för hans dom över mina eventuellt meningslösa och opolitiska filmer. Så tänker jag bara om dem när jag tänker på Stefan Jarl. Nu har jag alltså första hälften av Allvarligt talat kvar att läsa. Imorgon ska jag gå till biblioteket och försöka beställa En drömmares väg, Arne Sucksdorffs självbiografi, som Stefan Jarl skriver om och som jag inte ens visste fanns.