Det var inte fullt lika smidigt som det ser ut, när vi kommit över till Bonde T´s första fält med grönt frodigt gräs, vägrade Madame Vira att gå ett steg till. Jag gick med båda hästarna. En bil stannar, en tjej hoppar ut:
- Behöver du hjälp?
- Är du hästvan?
Det var hon, så hon tog Viran och jag gick med Plutten först. Och sen. Jaa, det är lite som att skriva historia varje gång, betessläpp är lite magiskt. Tjejen ifråga, som hjälpte mig, var 18 år och kom just från stallet där hon hade sin häst. Jag vet inte ens vad hon hette.
- Är det du som har gjort Cirkushästen?
-Ja, sa jag.
- Vi har den hemma, sa hon.
Det förklarar varför det ett par gånger om året dimper in några hundralappar i ersättning för dvd-försäljning. Någon köper den där filmen. Det tickar liksom på. Mystiskt.
Åh vad fint stängslet blev förresten. Med hjälp av bonde T, Kerstin och idag några unga filmare som fick hjälpa mig med det sista. HURRA. Mäkta fint stängsel, kanske det finaste i Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar