Annorlunda grönsaker & rabbemos

Varje vecka hämtar jag troget min skördekasse, nere hos "hälsokosten". Varje vecka finns det en eller ett par grönsaker som jag aldrig sett förut. Eller har jag det? Jag vet inte vad de heter i varje fall.
Idag kunde jag identifiera vitkål, kronärtsskocka, persilja, morötter, timjan, salladsportlak men vad var det för knölar? Kålrabbi stod det, men såg de inte annorlunda ut för några veckor sedan? Nåja, en del har nu åkt i en kastrull och får puttra i grönsaksbuljong.
Allt borde ju gå att koka, tycker jag.

På köksbordet ligger fortfarande en hög med icke identifierade rotfrukter.
Det på spisen ska senare gratineras i ugn och serveras till en bit entrecote som jag hittade i affären, eller hittade och hittade, det är välan lite mycket sagt. Men det var extrapris i alla fall.

Wish me luck.

Jag behöver mycket mineraler och vitaminer, för nu är jag på väg in i den äkta "postproduktions-fasen" med filmen Hästprataren från Provence. Och det är krävande.

Uppdatering: jag har av misstag råkat göra den godaste rotmos jag någonsin gjort. Med rovorna och rötterna (troligtvis majrova och kålrot), samt potatis och morötter, de hade nämligen blivit lite överkokta och istället för att gratinera dem så mosade jag dem i lite av buljongen, samt i med smör, salt, vitpeppar och färsk timjan. GUD så gott det blev. Annars känner jag bara en mästerkock på rotmos och det är Collan. Men den här blev i klass med hennes. Nu ska jag upp och röja köket som ser ut som ett bombnedslag efter mina grönsaksimprovisationer. Rabbemos blir det nu till entrecoten i kväll. En liten klick så där elegant som på finare restauranger, och så lättkokta sockerbönor till det och salladsportlak, ja det blir bra. Herr Z kommer att bli glad.