Millis ägare mejlade igår, hon funderade på att sälja tillbaka Millis till mig eftersom hon själv skadat sig i ett otäckt fall från en annan häst. Jag och Douglas tar gärna tillbaka Millis. Millis är så underbart damig och faktiskt mammig också. Hon beskyddar sin ryttare och älskar småbarn. Ägaren mejlade sedan igen, hon är inte mogen att göra sig av Millis. Som förresten har det utomordentligt bra hos sin ägare. Vi hade så fruktansvärt dålig ekonomi förra sommaren att vi var tvungna att göra oss av med Millis. Hon var den enda som var tillräckligt välriden för att säljas. Hon har allt det som gör en travare till en duglig ridhäst. Intresserad, nyfiken, klok och villig att lära sig nya saker. Galoppen tyckte hon var knepig dock. Hon har nog blivit straffad för den i sin ungdom. Jag har en del riktigt fina ridminnen från Millis när vi åtminstone sekund- eller minutvis är som en varelse. Som en centaur.
Idag har jag visat Viran ett skramligt släp, hon tyckte det var riktigt läskigt men skötte sig bra. Hon börjar blomma nu.
Det tog henne mer än ett år att liksom bli sitt sanna och allra trevligaste jag. Men nu börjar hon fatta att människor inte bara
är pest eller kolera och att det kan vara ROLIGT med små uppgifter, att jobba inte bara betyder fara runt i full kareta, kasta av ryttaren och bestämma allt själv, utan att det faktiskt handlar om kommunikation. Millis, fuxen var egentligen en liten fulsnygg häst, men när hon var sitt bästa jag så förvandlades hon till en prinsessa eller en drottning. De finaste hästarna kan dölja sig i ett alldagligt yttre. Det lärde jag mig av Millis. Plutten är ju ursnygg. Men han vet ju om det och är lite för självgod för sitt eget bästa. Men jag gillar honom ändå förstås! Viran är ett mysterium som jag långsamt närmar mig. Hon är inte bara en drottning. Hon är något mer. En mytisk urtidshäst som bär på hemligheter om forntidens gudar och gudinnor. Men hon behöver mig för att navigera genom den vanliga dödliga världen med människor och bilar och sånt, för det fattar hon inte. Men hästhemligheter från det förflutna ja, det är hon troligen en mästarinna på.
Millis heter egentligen Go for Gain och finns registrerad som svensk varmblodstravare hos STC.
Plutten heter Diamond Wing men är inte registrerad för uppfödaren gjorde konkurs och hade inte råd med "levande föl-avgiften". Han är fullblodsamerikansk varmblodstravare, passgångare och allt. Båda föräldrarna var importhästar. Han har 500 syskon i Sverige på pappans sida. Little Devil som han hette. En gigantisk häst lär han ha varit. Plutten är avlad på riktigt inte bara inseminerad.
Viran heter egentligen Auvira och finns också registrerad hos STC. Hon är norsk kallblodstravare mao är hon äkta Dölehäst.
Och därmed är hon en urtidshäst från Skandinavien. Det syns på henne, liten och satt och stark som en liten elefant, kort bastant nacke men ett välformat ädelt huvud. Hon är häftig. Jag är lite kär i henne. Fast jag är ju kär i de andra husdjuren också.
Foto: Douglas Zetterman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar