Sovit - äntligen

Efter att ha varit vaken - känns det som - i en vecka, kunde jag äntligen sova.
Jag ska städa och tvätta och rida och gå långpromenad med hunden.
Har skrivit allt som behövs skrivas för stunden.

Tittar ut genom fönstret och det kan tänkas att det ser ut som vår. Igen.

Men herregud...

Jag ligger liksom och tänker att hur fan ska det här gå? Med alla uppslag och idéer och nu ansökningar hit och dit. Så rullar det upp en film i huvudet. Med början mitt och slut. Stämningar, karaktärer, plot.
Något som jag kan tycka om att skriva på länge. Kreativitetens vägar äro outgrundliga. Galenskap på ena sidan och fruktbara idéer på den andra. Det är bara att sätta igång att skriva. Börjar med ett synopsis. Nu. Det är en thriller. Ruskigt spännande. En resa i nutiden samtidigt. Egentligen en idé jag haft förut, men som inte fick någon riktig form. Nu gestaltade den sig till något enklare. Jag förstår inte varför man alltid komplicerar saker och ting.

Jag vill inte

Så här ser det ut här just nu. Snöstorm! Det svider i själen. Var är våren? Varför kommer den aldrig?
Idag måste jag göra tusen saker. Biblioteket, banken och så ska jag laga mat som bot och bättring. Rosta pumpafrön, göra en "Pistousås" bland annat.

Dricka massor av te. Ska ringa några samtal också till tänkbara "skådisar" till den i övrigt fint fungerande teatergruppen.

Skriva, måste tvinga mig till det. Innan jag blir för trött.

Hunden åt just upp alla frukostbullarna, stal dem från bänken! Jag tyckte väl han smaskade lite väl förnöjsamt när han kom ner.

Och så vinter igen - jag vill inte.

No comment

foto©douglasz-igår-lördag

Hittade den här

Hittade den här bilden när jag letade efter min cv på en extern hårddisk. Det måste vara säkert fyra år sedan jag gjorde den.
Den publicerades i NT i något sammanhang. Troligen till någon krönika jag skrev.
Nu ska jag ut och rida med Pluttens nya bett... En westernstång. Funkade jättebra igår.

Min golvmopp och jag

En liten film, gjord denna dag, för denna dag,
som ju är Internationella Kvinnodagen.


I rollerna: golvmoppen och jag själv.
Text & musik: hemligt.

Förrymda hästar men annars bra

Visserligen slutade kvällen med att en långväga granne ringde, hans son hade våra hästar utanför sitt hus ca en km bort. Vi hade inte märkt att de rymt. De har garanterat blivit rädda för elden. Men det gick bra. Bara att samla ihop ett gäng grimmor och ta bilen och hämta dem och gå hem, gå tillbaka och hämta bilen, laga staketet nödtorftigt, slå på elen och be till gudarna att de håller sig hemma fortsättningsvis.

Glad igen

Vi kan se vanliga ut också. Bakom mig står Johannes. Det har varit en jättemysig helg!!! Tack Lisskulla för de turkiska korvarna. De var jättegoda till bakad potatis och till och med Johannes gillade dem. Och ja, undertecknad har fått tillbaka aptiten. Pang sa det så var jag hur hungrig som helst. Snacka om att svänga i humöret. En del av detta goda humör kommer sig av att mitt datorhaveri faktiskt inte är en katastrof. Mycket kan jag återskapa, det viktigaste finns på externa hårddiskar och så har jag ju inte förlorat alla foton, genom att jag successivt lagt upp bilder, till exempel på den här bloggen. Stillbilderna från Hästprataren ligger förresten i herr Z´s externa hårddisk! Se så behändigt det var med externa diskar då! Och med en blogg.

"Kernel Panic"

Min bäste vän har fått tokspelet, det heter tydigen Kernel Panic och är ett datorhaveri av värsta sorten. Datorn fattar inte ett smack längre. Han fattar inte att jag är ägaren, att han drivs av mac os x, att han har en hårddisk... allt sånt har han glömt plus att fläktarna går på högvarv. Mina filmer och annat ligger tack och lov på externa hårddiskar.

Wikipedia om Kernel Panic:

"...En kernel panic är ett meddelande som visas på ett operativsystem som har upptäckt ett inre systemfel. Detta fel är så allvarligt att kärnan inte längre kan fortsätta. Kernel Panics visas oftast för slutanvändaren som en lång datadump på skärmen. Detta för att systemet åtminstone försöker ge så mycket information som möjligt om vad och varför ett systemfel har skett innan de helt stannar."

Jag är inte ledsen, det känns som att datorn kämpat hårt vid min sida i tre långa år och varit snäll nog att inte krascha när jag satt med filmen!!!

Nu får jag låna Herr Z´s dator emellanåt och den har roliga leksaker, som en webkamera till exempel. :)

Bloggpaus indefinite time

Och nu är det verkligen bloggpaus och kommer att förbli ett bra tag framöver. Jag blev så trött på vintern, på den här bloggen, på allt strul med precis allt bilar, pengar, vattenkranar, skadade djur, ekonomisk världskris, krig, kyla, mörker och till och med mat. Jag som älskar mat är fullkomligt ointresserad sedan ett tag tillbaka (utom av tonfisksallad plus "pistou" som jag föråt mig på fullständigt igår - ingen måttlighet här inte), ja och så är jag trött på mig själv och mitt evinnerliga ältande och tjatande. Det har varit en period då faktiskt allt bara känts tämligen hemskt. Som att stå och svaja på en stupkant och stirra ner i avgrunden, dygnet om. Galenskapen en hårsmån bort. Dessutom har nära och kära haft det jobbigt av helt andra skäl.

Men det har troligen vänt - inte ute i stora världen förstås men kranen är äntligen lagad efter sju år och har slutat droppa, bilen har gått igenom besiktningen, pengar i sikte (knock wood), teatergruppen rullar hitintills och jag har kanske kanske skrivit en bra scen i den hemliga pjäsen. Katten överlevde och haltar bara emellanåt, han kommer att bli bra. Millis har fått hår i pannan igen. Hon hade änglavakt, hon kunde lika gärna dött av den där sparken. Men jag är fortfarande trött på den här bloggen och framför allt på mig själv. Så jag tar BLOGGPAUS. Klockan är bara halv sex på morronen, jag vaknade i vargtimmen av en mycket obehaglig dröm. En vän som jag inte träffat på många år var på besök, för att förmedla till mig att en annan vän som jag inte heller träffat på många år är död. Kanske är de båda döda, tänkte jag då. Det var en ruggig dröm och det är inte första gången jag får påhälsning av de döda. Så jag har stigit upp och har ställt Herr Z´s bullar på jäsning nr två och satt på ugnen, så att barnen kan få frukost. Nu dricker jag kaffe med en styck katt liggandes i min garderob och en styck hund liggandes brevid mig på futonen.

Det tycks också som vi får besök av vänner från Frankrike alldeles snart. Det var en skojig överraskning. Så jädrans skön umgängeston i det landet, tycker jag. I alla fall bland de människor som jag känner där.

Ja, det blir nog bra. Allting. Jag VÄGRAR ge upp den tanken. Sen är ju detta en svår årstid. Man undrar varför man bor på landet och inte i en skön och bekväm lägenhet i stan.