I am a lonely gunga

En ny version av I am a lonely gunga. 1 min 30 sek. I rollen som gunga: Johannes Eriksson. En film av Boella.
Måste ses på stooor duk med bra ljud! HD-film.

All rights reserved!

Gävle ridakademi !

Två år i rad var jag med. År 2005 åkte jag med min kamera och gjorde nedanstående film. Året därpå körde jag upp med Plutten. Dessvärre var det för långt. Hemresan tog nio timmar, resan dit ännu mer. På hemvägen hade jag trasiga bromsar, varje gång jag bromsade så skakade hela bilen och hästtransporten. Tappra Plutten som inte klagade. Han är en mycket modig häst.I år åker jag till Örebro i stället, dit tar det nog 4-5 timmar att köra med hästtransport, till en kurs i Centrerad ridning. Tillsammans med Yvonne från Göteborg som kommer med Hrekkur, Åsa från Kolsva som har sin Holly med sig. Jag åker med Plutten i år också. Jag önskar jag kunde åka oftare på kurser. Men det är omöjligt med mitt tidsschema. Däremot har jag lovat mig att en gång per år ska jag åka iväg och lära mig något nytt. Plutten behöver miljötränas dessutom. Och jag också. Instruktörer på kursen 2005 då filmen gjordes, var Jennifer Larsson, Ulrika Fröding och Stefan Eriksson. Året därpå var där en portugisisk gäst från ridskolan i Lissabon, João Quintas. Han var underbart mjuk och kunnig. Bara genom att titta på de ekipage som red för honom (jag red inte för João) lärde jag mig framför allt en grundövning, som jag använt på Plutten senare. Filmen är från år 2005 dock.

Men i alla fall, här nedan Hästnördarnas Paradis, i tre delar. En dokumentär om hästnördar och akademisk ridning. Totalt cirka 25 minuter.

Dagens bad!

©boelzetterman2007

Midsommardagen 2007

Inatt fick hästarna gå på tomten. De sover på gräsmattan, lägger sig ner och sträcker ut sig i sina fulla längder. Alla tre. Bilderna är från igår och tagna av Douglas. Det var ett tag sedan jag red. Plutten har fått gå ifred på grönbete. Men nu är det nog dags att rida till oss igen. Så vi inte glömmer det vi lärt. ©2007DouglasZetterman

Ps,hästen på bilden är förstås som vanligt Plutten / Diamond Wing f. 1998, amerikansk travare u. Quillities Pride e. Little Devil. Registrerad som okänd pga att levande fölavgift mm aldrig betalades av uppfödaren. Plutten är en utmärkt ridhäst nuförtiden med en fin tölt därtill.

Rider in Limelight

Frihetslängtan har ett pris. I en snobbig hästvärld full av prestigetänkande och stelbenta traditioner framstår Jean-Marc Imbert som en rebell. I en timme får vi följa Jean-Marc Imbert, hans team och familj - hästarna inkluderade - bakom kulisserna. Det är lite hemligt och alldeles autentiskt.

Med Jean-Marc Imbert, Sophie Matheaud, Santana mfl
Originalmusik Pocke Öhrström
Foto Boella, Johannes Strömberg
Produktionsassistent/research Andreas Lundholm, Douglas Zetterman
Press Susanne Egge (suseg@spray.se)
Produktion; Sveriges television/Bobo film & television
Med stöd av Tove Torbiörnson SFI, Film i Öst
Inspelad i Frankrike, Finland, Sverige och Belgien
Språk: franska
Ska vara färdig i november 2007

Ovanstående filmsnutt innehåller även bilder ur Jean-Marc Imberts privata arkiv

USCHIG MORRON

Varmt, döda flugor på golvet, inget bröd hemma, svettig, tjock, ful och dum. Sur. Röksugen. Arg. Ledsen. Glad. Petig. Oproffsig.

Värmebölja!

Mer jobb. Hinner inte klippa. Måste åka till universitetet. Det är varmt. Varmt i bilen. Det är ganska mycket så här i slutet av terminen. På KSM. Kultur-, samhälle-, mediegestaltning- , Linköpings universitet. där jag sedan rätt så många år nu (sju år?) handleder i videoproduktion. Ganska långa resor. Vill klippa i min film. Måste jobba hela sommaren. Måste klippa hela sommaren. Stressigt blir det.

På bilden Sophie Matheaud ur Rider in Limelight
Foto: Boel Zetterman ©bobo film & television

Det gäller att hålla balansen!

Nu är jag hemma igen efter en intensiv filmvecka i Provence, då jag fortsatte mitt filmprojekt om JEAN-MARC IMBERT.
Det är snart sommar.
Allt känns helt okej.
Jag är nu 44 år. Det känns helt okej. Har en ny videokamera. En HRV V1. Helt okej. Körde bil i Provence. Helt okej. Bodde hos Liivi i Rians, där jag hyrde en liten studio med pentry. Helt okej. Terassen högst uppe. Helt okej. Samvaron & filmningen med Jean-Marc och Sophie verkligen helt okej. Maten. Helt okej. Det lokala vinet, osten. Helt okej.
Komma hem igen. Helt okej. Att göra film är som att gå på lina.

Foto: Douglas Zetterman bearbetning: Boella

Skrivet i natten!

Vi kan äntligen trava på en hyfsat rund volt. Så lång tid det tog för oss att komma dithän. Det är ännu inte alls balanserat men jag hoppas att det blir det så småningom. Jag låter honom ha långa tyglar för att han fritt ska kunna hitta sin form. I början när han saktade av så styrde jag honom rakt ut på fältet så han förstod att han fick springa. Ett litet galoppasprång blev det när jag knackade lite på hans rumpa för att få fram honom. Det är alldeles tyst och lugnt här förutom en och annan fladdermus som viner förbi utanför fönstret, eller så är det en någon av svalorna som bor under taknocken. Jag ska dricka en kopp te. Och se morgondagen an.

Bilden: Plutten & Boella Foto: Douglas Zetterman

En passionerad puss!

PLUTTEN
- Naj, Jau vill ente poussas. Va vill dau nu dau? Alltid sau jubbi. Allri faur man ein lougn stounn.

MATTE
- Såja, vi ska bara ta ett kort. Värst vad din skånska är bred förresten.

PLUTTEN
- Jamen, jau ei jo ein skåining. Dé é ju dau åsså.

MATTE
- Du är en amerikan! En äkta amerikansk varmblodstravare. Det ska du vara stolt över.

PLUTTEN
- Jau, men jau e stolt. De vet du ju. Men jau gillar ente å poussas.

MATTE
- Så så, du får lite extra hö sen. Blir det bra då?

PLUTTEN
- Okej då! Dau!

MATTE
- Ja?

PLUTTEN
- Man får ente faurmensklia hästarna så. De e farlit.

MATTE
- Äsch, skit i det. Kom nu ska du få hö.


Foto©Douglas Zetterman